Aktuellt 2011

14 september 2011: Säsongens sista fiske

Idag var jag på kusten och filmade säsongens sista fiske. Det blev inga stordåd kan jag redan nu avslöja men någon typ av action blev det helt klart, tycker jag själv åtminstone. Avgör själv genom att klicka på följande länk:  http://www.youtube.com/watch?v=X2pCNswWfhs

Ps. Framöver ska jag försöka hålla igen lite på kraftuttrycken för dom gör sig inte riktigt på film.. Ds.

22 augusti 2011: Filmtajm!

Den där kameran jag snackade om för ett par veckor sedan, den är nu verklighet. Efter att ha sprungit runt i trädgården och övningsfilmat lite, var det så äntligen dags för premiär i förrgår, på min 40-årsdag. Planen var förstås att ge mig själv en fin sommaröring i födelsedagspresent och dessutom föreviga den för tid och all evighet med min sprillans nya kamera. Det gäller att sikta högt!

Hur det gick? Det blev ingen fångst med spöet men däremot med kameran! Spana in följande klipp så får du se : http://www.youtube.com/watch?v=ufNdaeYebko

Klippet är filmat sent på kvällen och dessutom i motljus så det gör inte riktigt kameran rättvisa, för den är en makalös liten manick -- tro mig! Jag hade gärna lagt upp några exempelklipp här på sajten men de är allt för "tunga" för att få plats. Och att lägga upp klipp på Youtube där jag sitter och mumsar tårta och spanar ut över havet kändes lite väl flummigt..

Men, det är bara en tidsfråga innan det kommer en riktig fiskefilm, för kameran ska helt klart med på vartenda fiske framöver. Den som väntar...

15 augusti 2011: Filmtips.

Jag fortsätter där jag slutade senast och tipsar om ytterligare ett Youtube-klipp, nämligen: http://www.youtube.com/watch?v=J8NroNtAdxw. Klippet är från ett öringfiske i Mörrum och det har allt som en riktig fiskehistoria ska ha och då menar jag verkligen allt. Jag har säkert sett det 20 gånger och skrattar lika glatt varje gång. Måste ses! Skitfiske!

9 augusti 2011: En "lille en".

Jag är precis hemkommen från ett litet kvällsfiske på Österlen. Det var fortfarande badtemperatur trots att det blåst frånlands ett par dagar, varför jag blev smått överraskad då det plötsligt drog till i linan. Det var en 40-centimeters "lille en" som hade gapat över mitt nyinförskaffade danska Sömmet genomlöpsdrag, så det var ju en riktigt härlig premiär för det draget. Härligt var det även att se en öring för det var sannerligen inte igår!

En så´n ska jag ha! Efter att ha hittat John Hedlunds "livelax" på Mörrums Kronolaxfiskes webbsajt, så bara måste jag också skaffa mig en hjälmkamera. Hur coolt som helst! Psst, 1:25 in i filmen smäller det!

Vem vet, kanske dyker det snart upp en liveöring här på Lustfiskarna..! Det är kanske bäst att skaffa några extra batterier så inte energin är slut när väl drömöringen hugger!

5 juni 2011: Österlen

11 grader. Bättre än så blir det inte. Men optimal vattentemperatur är långt ifrån någon garanti för sommaröring, det visste jag sen tidigare och blev nu påmind om det ytterligare en gång. Jag såg ett par blanka hoppa på långt håll men närmare än så kom vi inte varann, denna gång.

Inte heller lyckades jag få klarhet i vad det var för fiskar som frossade på öringrevet senast jag var ute, då sjön nu gick alltför hög för att inbjuda till någon ytaktivitet. Miniflugorna som jag bundit upp för det fisket får därför vänta på sin premiär ett tag till.

En näbbgädda var det enda jag fick syna närmare i fiskväg, vilken var årets första för övrigt. Yiippii...

Nästa gång hoppas jag på noll näbbgäddor, närkontakt med sommaröringar och svar på vad det är för kräsna fiskar som vakar på öringrevet. Den som väntar..

26 maj 2011: Tredje hugget gillt

Det tar inte speciellt många hugglösa kast innan tankarna kommer smygande. Tankarna över huruvida det finns någon öring på plats eller ej. Hur är det egentligen med vattentempen, vattenfärgen, vinden, vågorna, strömmen och tidpunkten på dygnet – hur många av dom mer eller mindre viktiga faktorerna kan jag räkna in på pluskontot och hur många hamnar på minuskontot?

"Plusen" och "minusen" fastställs och summeras i det inre och totalsumman avgör sedan om man har anledning att förvänta sig hugg i vilket ögonblick som helst eller om man kanske måste vänta en stund, kanske till och med förgäves. Under räkneövningen sveper blicken fram och tillbaka över den väldiga vattenmassan i hopp om att en öring ska röja sin närvaro och därmed bidra med ett obestridligt och megastort "plus".

Igår kväll var jag ute en sväng på kusten och min väder- och vattenanalys sa mig att det var betydligt fler plus än minus, alltså var det bara en tidsfråga innan det var dags för första hugget!

Tjugo minuter tog det innan jag fick ett kvitto på att analysen åtminstone inte var helt fel. En blank halvmeters går till väders i ett högt hopp vilket omedelbart följs av ytterligare ett. Därefter tar det roliga slut... Den lilla streamern har mist sitt fäste. Surt.

Framåt halv åtta-tiden är det dags för nästa hugg men denna gång lyckas jag inte ens kroka fisken utan det stannar vid en rejäl dragning. Surt, igen.

Strax innan skymningen ser jag hur en större fisk "ritar ett streck" i ytan, på bara 20 meters avstånd. Snabbt ut med dobben. Innan jag har hunnit veva hem dobben till platsen för strecket så hinner jag se ytterligare flera fiskar som försiktigt visar sig i ytan.

Kan det verkligen vara öring hinner jag tänka innan det drar till rejält i linan! Fast fisk! En besa på dryga halvmetern ska det snart visa sig. Avkrokning och fisket fortsätter med smått darriga händer och hög puls.

Det är rena vakorgien framför mig men det verkar inte som att någon av fiskarna är sugen på en streamer. "Fiskarna" skriver jag för nu börjar jag alltmer tvivla på att det är öring. Det vakar lite väl mycket och lite väl tätt inpå mig för att det egentligen kan vara så mycket annat än id. Men å andra sidan så är det "fina" vak och det är ju även ett riktigt fint öringrev som vakfesten pågår vid, så jag vill inte helt utesluta att det trots allt är ett stim med riktiga finsmakare till öringar.

Men när det sen inte hjälper att byta till en liten grå Fluffmärla så blir jag nästan övertygad om att det är ett stim idar jag har framför mig.

Men hur passar besan in i bilden? Var det i själva verket en id som ritade strecket i ytan och så råkade besan vara i närheten och som sen kom att sluka min streamer? Hmmm, jag blir inte riktigt klokt på det hela. Häftigt var det hursomhelst.

Efter två missade hugg känns det riktigt fint att lyckas kroka och få syna fisken bakom det tredje hugget på närmare håll. Det hade ju förstås varit roligare om det varit en blänkare och inte en besa. Men, öring är alltid öring. Tredje hugget gillt!

När solen gått ner tacklar jag om till drag och hänger på en liten 16-grams Gladsax.

Ett par pass hinner jag med innan jag hittar en bitvillig öring. Den avslöjar sig genom en virvel i ytan bakom draget i slutet på kastet och precis innan det är dags att lyfta för nytt kast, så smäller den på stenhårt. Allt är förstås relativt, för inte kan en halvmeters besa göra så värst mycket väsen av sig.

Inte en enda näbbgädda såg jag till. Mycket anmärkningsvärt med tanke på att det nu är ett par veckor sedan dom anlände. Var är dom? Saknaden är inte speciellt stor men jag kan ju inte låta bli att undra.

8 maj 2011: Österlen

Det är sällan jag haft anledning att svära högljutt över en tappad öring, men igår var det dags. För öringen som sög i sig min fluga och därefter stävjade iväg likt en ubåt, den var rejält stor. Inte ett enda fensprattel uppfattade jag, det gick bara i sidled under hård press i några sekunder innan det hela var över. Mäktigt OCH irriterande!

Efter de väl valda kraftuttrycken kom jag att tänka på vad Harry sa för några veckor sedan, efter att ha mist en öring, som nästan slet spöet ur nävarna på honom i hugget, för att därefter simma i 110 knyck rakt ut mot havet, innan den plötsligt släppte:

"–Jag kunde gett en tusenlapp för att ha fått se vad det var för något".

Så sant som det är sagt. Bara en skymt, för att stilla ovissheten, det är allt jag önskar.

Min upplevelse var visserligen inte av det explosiva slaget, vilket förstås gör att det är lite besevarning över det hela.  Men å andra sidan kan ju större fiskar, oavsett kondition,  vara till synes nonchalanta efter att ha bemödat sig att ha gapat över en liten fjuttig fluga. Det är precis som att dom inte ens uppfattar att dom är krokade! Därför väljer jag förstås att tro att det var en 5-, 6-, ja varför inte en 7-kilos blänkare jag hade på kroken och inget annat!

Det var för övrigt en underbart vacker eftermiddag och kväll på Österlen. Förvånansvärt lite fisk i farten dock, jag såg faktiskt inte en enda hoppglad öring, vilket är ovanligt för att vara på Österlen. Men öringarna var där förstås ändå, åtminstone 2 mindre besor som välvilligt gapade över mina flugor. Och så 7-kilosblänkaren förstås! Snart blänker dom allihopa. Härligt.

2 maj 2011: Jag fick ett mejl från Rikard, där han berättar om sitt fina fiske i sundet på valborgsmässoafton. Nöjsam läsning!

Valborgsöring: Så hände det igen. Jag har varit med om något liknande två gånger tidigare. Fiskebröder har också beskrivit för mig hur det vissa dagar känns som om hela sundet är proppfullt av öring.

När jag vadar ut funderar jag på hur illa fågelskådaren på land tycker om mig när jag går ut rakt i hans kikarlinje. Vattnet är lugnt och nästan framme kommer en näbbgädda fräsande i ytan. Precis som en delfin hoppar den framåt och tycks ha obeskrivligt bråttom i riktning mot land. När sälhuvudet tittar upp 20 m bort gissar jag orsaken till detta beteende.

Hur många gånger har man inte hört eller läst att öringen tappar självförtroende och vägrar hugga om det finns säl i närheten. Även jag själv har inga direkt goda erfarenheter när det gäller fiske och säl. Å andra sidan har jag ofta bytt lokal och kanske inte fiskat så värst inspirerat då säl simmar omkring. Oavsett är det tveklöst pampigt att befinna sig i närheten av ett så stort vilt djur.

Med sälen simmandes på uppskattningsvis två kastlängders avstånd fångar jag sedan på en timme fem öringar och tappar tre. Då och då tittar huvudet upp och aldrig tidigare har jag tagit in havsöring så hårt som idag. Den största öringen tippar jag väga knappt 3 kilo. Den har lekt men är vid mycket god kondition. Hade det inte varit för de två fantastiska blänkare jag redan behållit hade den nog fått följa med hem.

Många funderingar far genom huvudet. Kan det vara så att då horngäddan går in till kusten riktar sälar sin diet mot dessa ”enklare” byten? Är öring i stim på grundare vatten så gott som säkrade mot sälpredation då vattnet är klart och sikten god? Har nätfiskarnas sälfobi smittat av sig till oss spöfiskare helt i onödan?

Väl inne vid land visar sig fågelskådaren vara mycket trevlig och inte alls bekymrad över mitt agerande (säger han i alla fall). Han berättar också att det fångades en 5-kilosfisk här för någon vecka sedan. Hemma kan jag konstatera att öringarna (öring 1 & öring 2) är fulla av märlor och endast märlor. Vilket härligt flyt! Att få fisk på det fisken äter är extra lycka och förklarar kanske också de stenhårda huggen. Hittar du den av 8 öringar söndertuggade märlan med krok bland de andra?

/Rikard Westbom, Lund

26 april 2011: Forumet återuppstår

Du som har följt Lustfiskarna ett tag kommer förmodligen ihåg att här tidigare fanns ett forum, som jag stängde igen för ett par år sedan. Jag väcker nu liv i forumet och hälsar dig varmt välkommen att lämna ditt avtryck i det.

24 april 2011: Påskfiske på Österlen

Spöet spänns upp. Fast fisk! Efter några timmars resultatlöst fiske blir man alltid lika glatt överraskad när väl hugget kommer. Öringen går genast upp och visar sig i ett högt hopp. Väl över måttet ser den ut att vara men även allt annat än silverblank. Men det är väl ändå inte möjligt, för lika lite som grisar flyger, lika lite hoppar besor. Är det kanske solglasögonen som tar bort silverblänket? Ja, så måste det självklart vara!

Ytterligare ett hopp följer och öringen är lika mörk nu, som då. Förbannade solglasögon, beröva mig på mitt välförtjänta silverblänk..

Snart ligger den i håven, besan som bekräftar att grisar flyger.. Fullmatad hade du säkert vägt två och ett halvt men det krävs många märlor, räkor och tobisar innan du når den vikten igen. Vi syns framåt juni nå´ngång, det blir nog lagom. Hej då!

Nej, det blir inga blänkare för mig idag, för dom tar flugfiskaren intill mig hand om. Två halvmeters halar han upp på kort tid, av vilka han returnerar tvåan. En vacker gest och snyggt fiskat. Mycket snyggt.

Själv får jag hålla till godo med ytterligare en besa. Men det finns ju förstås betydligt värre saker som kan drabba en, än att få tampas med en vild öring i en miljö som är helt obeskrivligt vacker. Och dessutom så är ju en besa en blänkare den också, fast inte bara just nu!

17 april 2011: BLÄNKAREN 2011

Igår lördag var det dags för årets upplaga av tävlingen BLÄNKAREN. Antal anmälda förväntansfulla fiskare: 149 stycken. Antal invägda öringar: 3 stycken. Skralt, minst sagt. Det tyckte även prisutdelare Jonne och han uppmanade därför samtliga att skärpa till sig! Jonne ville se ett betydligt mer intensivt fiske och tyckte att samtliga skulle dra igång fisket redan kl 00.00 nästa år. Så ska det låta! Inget hymlande där inte!

Oliver Bernat behöver dock inte skärpa till sig för det var han som halade upp vinnaröringen. Vikt: 3130 g. F= 1,19. Grattis! Detsamma gäller Henryk Szycko som knep andraplatsen med sin 2040-grams F=1,07:a och Jens Kroon Jensen på tredjeplats med sin 1880-grams F=1,04:a.

Själv tillhör jag skaran som behöver skärpa till mig för jag drog jag igång fisket först 11 timmar efter 00.00 och inte blev det någon öring på vågen heller. Men kanske, kanske, hade jag vinnaren på kroken, åtminstone vill jag gärna tro det. Men å andra sidan, med tanke på att jag tappade öringen så känns det ju bättre om det var en besa.

Jag hade för övrigt en trög start och det var först efter att jag bytte ut spiggimitationen mot en liten chockerande rosa Fluffmärla , som jag hittade rätt. Efter blott två kast med Fluffmärlan var det fast fisk och efter många om och men hamnade en 70-centimeters besa i håven. Härligt kämpavillig var den och jag hoppades in i det sista att det skulle vara en öring jag kunde släpa till vågen i Ystad, men ack nej.

Därefter dröjde det en stund innan det var dags för den potentiella vinnaren att fatta tycke för Fluffmärlan. Oavsett om det var en besa eller blänkare, så var åtminstone hugget helt underbart. På full lina drog den fast, innan jag ens hunnit ta ett vevtag och det tog därför att par ögonblick innan jag fattade att det var fast fisk och inte fast botten! Vilken härlig skillnad!

Öringen gick genast upp och plaskade i ytan och därefter bjöd den på  ett par rusningar i sidled under hård press. Jag lyckades pumpa in den på 40 meters avstånd innan flugan plötsligt miste sitt fäste. Aaaargh! Jag hade så gärna velat syna dig ordentligt!

Tomhänt anlände jag till avslutningen, kl 16.00 vid "Engelskan" i Ystad, där jag passade in alldeles utmärkt i den 50--60-hövdade skaran av medfiskare som redan hade samlats där. De tre pristagarna var där också och de hyllades med stående ovationer, som sig bör. På återseende allihopa, säger jag!

4 april 2011: Bornholm, Bornholm, Bornholm, du dejlige ferieö!

Vilken härlig avslutning det blev på vårt Bornholm-besök! Vore det inte för att du Rikard, insisterade på att vi skulle ge oss ut och fiska på vår sista dag på Bornholm, så hade vi gått miste om den magiska morgonen i Salene Bugt. För vad mer kan vi önska oss än att få vara ”först på plats”, i soluppgången under perfekta förhållanden och dessutom få kroka varsin öring?

Ärligt talat lyckades du inte bara väcka mig, utan även förvåna mig, då du knackade på mitt fönster i tidiga ottan, och sa att nu var det dags för sista fisket! För det är ju en sak att snacka fiske sent, sent på kvällen, en helt annan att kravla ur sängen, tidigt, tidigt nästa morgon...

Och inte blev avslutningen sämre av, att vi på något smått mirakulöst sätt, lyckades hitta Klas toppdel till flugspöet, som han tappade föregående kväll och som nu gömde sig likt en vandrande pinne, i en buske intill stigen.

Våra avslutningsöringar var visserligen inte av den blanka sorten, men ibland räcker det bra med en besa, för att sätta pricken över i:et. Redan klockan 10 var vi därför tillbaka i stugorna, där Klas, Rasmus, Fredrik, Thomas och Jocke hade vaknat till liv och börjat förbereda sig för den stundande hemfärden till Sverige. (Rikard C&R:ar)

Upptakten på vårt 4-dagarsfiske var inte så pjåkig den heller. För redan efter 10 minuter första dagen, så var det dags för mitt spö att buga, djupt ner mot Salene Bugts oroliga vatten. Några höga hopp vittnade snabbt om att öringen var såväl stor som blank och det var en härlig känsla när den väl gled in över håvkanten. 2,4 kg och F=1,10 (foto). Fantastiskt och smått ofattbart!

Inte blev det mindre ofattbart, då jag inledde dag 2 med att per omgående haka fast i ännu en blänkare. Inga höga hopp denna gång men silverblanka öringsidor bland vågorna går inte att misstolka dom heller. 2,3 kg och F=1,15. Kommentarer överflödiga. Foto.

Dag 2 avslutades med en hel ugnsplåt med öringfileer till middag, följt av ett långt utdraget parti av flugpoker. Potten bestod av tre flugor vardera, vilka valdes ut med varierande taktik. Vissa passade på att rensa ut diverse udda kreationer ur askarna medan jag själv tog chansen att bedriva lite Fluffmärle-propaganda, vilket bland annat innebar att flugan som den första blänkaren gapade över, hamnade i potten. Blänkare nummer två gapade för övrigt över en liten spiggimitation. Flugfoto

Totalt 5 öringar, varav 2 blanka blev vårt facit, där Klas stod för den femte, tidigare ej nämnda öringen.

”Bornholm, Bornholm, Bornholm, du dejlige semesterö.

Bornholm, Bornholm, Bornholm, mit i den Östersö”

Melodi: Bornholm-visan. Inte bekant? Måhända är inte texten varken helt korrekt citerad eller stavad, men det var så jag och Rikard sjöng den, i vårt lyckorus under den magiska avslutningen. Jag hoppas vi snart får anledning att sjunga den igen. Varför inte 7-stämmigt!?

27 mars 2011: Titta, han fiskar! Inte för att jag förevigade den smått unika händelsen på bild, eftersom jag glömde kameran hemma, men visst var det så att igår lördag så var det äntligen premiärdags. En solig och fin vårdag var det, även om den svaga nordliga vinden gjorde sitt yttersta för att pressa tempen ner mot nollan.

Det var inte många grader över nollan i vattnet heller, vilket förvånade mig för det är ju trots allt slutet på mars. Vintern har i och för sig inte varit nådig så vid närmare eftertanke är det väl inte så värst förvånande egentligen.

Nej, det krävs nog några fina vårdagar för att få ordentlig fart på fisket för jag såg då inte skymten av någon premiäröring på min premiärdag. Enligt "väderprognosen" här intill så ser det ju ut att bli milt den kommande veckan och det bådar ju gott inför Bornholm nästa helg. Då jäklar ska det bli en premiäröring, hoppas jag.. "Danskt gemyt" av varierande slag kommer det bli hursomhelst, för det kan ju, till skillnad från öringar, köpas för pengar!

5 mars 2011: Nedräkningen har börjat. Om 27 dagar flyr jag, min kollega Rikard och ytterligare fem andra förväntansfulla fiskare, landet för att avnjuta en långfiskehelg på Bornholm. Det var några år sedan jag var på mitt hittills enda besök på underbara Bornholm, så jag ser verkligen fram emot att återvända.

Även 27 dagar kvar till premiären? Kanske, men det vore ju för illa om jag inte hinner med någon premiär på hemmaplan innan det är dags för Bornholm. Jag hade vissa planer på att fiska imorgon söndag men just nu lutar det istället, väldigt mycket åt ett besök på hem- och barnmässan på Yllan här i Kristianstad. Hur kunde det bli så!? Ja du, det undrar jag också... ;-)

22 januari 2011: Jag tänkte att det är på sin plats med ett livstecken, för det har ju gått flera veckor av den nya säsongen utan att jag skrivit så mycket som ett ord ens. Gott nytt år förresten! Premiärturen har jag ännu inte avverkat men jag vet en som har, plus några turer till, nämligen Harry. Idag fångade han för övrigt säsongens första och det var inte en typisk "januaribesa" utan en 3,1-kilos med F=1,40! Hatten av och grattis!

Själv känner jag ingen direkt längtan till havet men visst ska det snart fiskas men det får nog bli lite varmare innan jag går från tanke till handling. I början på april åker jag till Bornholm för ett par dagars fiske och avkoppling men jag hoppas jag hunnit bli varm i kläderna här hemma långt innan dess.