Aktuellt 2010

16 november 2010: Den där ärkebesan har varit "senaste nytt" länge nog nu tycker jag, varför jag tycker det är hög tid att vända blad... Jag var ute och spanade efter leköringar häromveckan i Julebodaån men förvånansvärt nog såg jag inte ett liv. Kanske är jag "jinxad" vad gäller öringar och 2010..? Hursomhelst, några fler försök blev det inte av, därför desto trevligare att jag hittade ett fint öringreportage i dagens Kristianstadbladet. Läs reportaget här och, dessutom, se en liten öringlekfilmsnutt här.

29 september 2010: Yxan. Apropå senast så kan jag meddela att yxan för länge sedan är kastad och har, nästan för lika länge sedan, även landat i sjön. Oj vilket plask, ett riktigt praktfia.. praktplask menar jag förstås. Därmed är den olustiga tanken med att gå bet en hel säsong inte bara en olustig tanke utan nu även en realitet — en högst smärtsam sådan.

Nog snackat. En bild säger mer än tusen ord. Denna ärkebesa symboliserar väl min första hela säsong på min nya hemmakust: östkusten. Jag hoppas slippa få anledning att visa upp den igen nästa höst...

12 september 2010: Öringarna gäckade mig ännu en gång. Fem stycken såg jag hoppa, varav två var inom kastavstånd men vad hjälper väl de när samtliga var av den magplaskande omöjliga typen. Hursomhelst, det är en vacker syn att se vilda öringar hoppa över ett milsvitt hav men än vackrare hade det förstås varit om dom hoppat i änden på min lina. Nej, det får allt vänta till en annan gång eller kanske till och med till en annan säsong! För nu har jag minsann inte många dagar på mig att fånga säsongens första öring så det är väl bara att börja försöka vänja sig vid den olustiga tanken.. Jag hoppas dock hinna med ytterligare en visit vid havet, på säsongens allra sista dag nu på tisdag, så än är det för tidigt att kasta yxan i sjön.

22 augusti 2010: Sensommarfiske. Att det ska vara så otroligt svårt att fånga säsongens första öring! Jag och Harry var ute igår och visst såg vi några öringar men ingen av dom var på hugghumör. Nästa gång, förhoppningsvis..

3 augusti 2010: Semesterfiske. Fiske två dagar på raken, igår och i förrgår. Vattentemperaturen var härligt svala 10 respektive 12 grader men dessvärre var fisket lika svalt det också. Nya tag snart igen. Den som väntar på något gott..

10 juli 2010: En veckas kneg kvar innan det är dags för några veckors semester. Och på semestern ska det självklart fiskas även om förstås ingenting är riktigt självklart i den värmen vi nu haft över oss några veckor. Pust och stånk! Tanken att dra på sig vadarbyxorna känns inte vidare lockande, speciellt inte när dom som mina är i neopren.. Men vad fasen, är man fiskesugen så är man. Det börjar bli hög tid att dra upp säsongens första öring! En sommaröring på några kilo? Ja tack!

5 juni 2010: I förrgår kväll körde jag ut en sväng till havet för att försöka fånga mig en öring. Den friska västliga frånlandsvinden som dragit fram över kristianstadslätten under hela dagen, gav mig förhoppningar om att kunna hitta svalt och friskt vatten och, inte desto mindre viktigt, jag hoppades även att näbbgäddorna nu lekt rommen av sig och dragit vidare, vart det nu är dom drar, dom små ettriga liven. Kanske till Tjottaheiti, vad vet jag.

15 grader mätte jag vattentempen till och det fick väl duga men näbbgäddorna hade dessvärre inte dragit någonstans. I stort sett varje kast så var dom där och nafsade och inte sällan slutade det med att jag fick hala in en dubbelvikt näbbgädda med trekroken i magen. Uppfläkta näbbgäddemagar var sannerligen ingen vacker syn och när synen upprepades gång efter annan, så blev det till slut en gång för mycket.

Jag började fundera över om det var näbbgäddorna själva som lyckades med konststycket att kroka sig i magen eller om det var mina mothugg som drog fast kroken i magen på dom? Enda sättet att undersöka hur det låg till med den saken var att helt enkelt låta bli att göra mothugg, vilket då i bästa fall skulle eliminera antalet felkrokningar medan de som eventuellt krokades, var de som bet över draget och kroken.

Vilken enorm skillnad! Liksom tidigare otroligt mycket nafsande men inte en enda magkrokad, blev resultatet av min "låta bli att göra mothugg-teori"! En munkrokad blev det däremot, vilket kändes bra och var väl ungefär som förväntat med tanke på att jag bara hann testa teorin i ungefär en halvtimme. Men det räckte gott och väl för att övertyga mig om att det helt klart var en skillnad. Näbbgäddorna håller säkert med.

Man vad händer med den öring som plöstligt äntrar scenen och biter tag över draget? Ja, att inte göra mothugg lär väl inte precis öka chansen att kroka den men å andra sidan tror jag att chansen till fast fisk är väl så god, oavsett mothugg eller ej. Förutsatt då förstås att hugget är åtminstone någorlunda bestämt, krokarna är vassa och kontakten med draget är god. Fisken är som säkert bekant alltid snabbare än fiskaren och de öringar som vi lyckas kroka är allt som oftast bara de som tar betet bestämt och krokar sig själva väl inne i gapet, oftast i käkvinkeln.

Stampeed!! Synen av den skenande horden av kvigor som snabbt närmar sig mig får mig att tänka på något gammalt avsnitt av Macahan, där Zeb och sönerna skulle driva en hjord med kreatur från punkt A till B, när de nervösa kreaturen plötsligt får dille och skenar i vild panik tvärs över prärien.

Blott 50 meter från bilen står jag nu uppflugen på några mindre stenblock, omringad av en hel hop med hoppande och stirriga kvigor. Det känns inte helt bekvämt! Då kommer jag på att vadarstaven kan man även ha till annat än att vada med, nämligen att dänga stirriga kvigor i huvudet med! Nej, så brutal vill jag inte vara utan nöjer mig med att banka på stenblocken jag står på, vilket räcker för att kvigorna ska backa undan och jag kan ta mig ut ur hagen. Vilken otrolig vardagsdramatik! Muuuu!!

22 maj 2010. Här om dagen när jag cyklade hem från jobbet, så kom en gammal välbekant känsla smygande: jag kände mig fiskesugen! Sagt och gjort, det var bara till att hasta hem och packa ihop prylarna och att förverkliga de storstilade planer som nu alltmer börjat ta form i mitt inre.

Vid middagsbordet var jag totalt frånvarande, för med min vilda fantasis hjälp hade jag redan förflyttat mig till havet, där jag stod med böjt spö, tampandes med en hoppande fet öring i en vacker kvällssol. Ja jäklar vilken kväll det skulle bli!

Halv 9 var jag på plats, i verkligheten... Havet låg stilla och dimhöljt och dimmigare skulle det bli innan kvällen var till ända. Dimman var dock inget som näbbgäddorna brydde sig om för redan i första kastet var det en som klippte min Snaps och därefter plaskade smått spasmiskt hela vägen fram till avkrokningen.

Efter ett par returnerade näbbgäddor kom jag dock på att det kanske vore läge att släpa hem några stycken, för de är ju trots allt ganska goda att äta och dessutom så slipper jag komma hem tomhänt, vilket jag numera blir påmind om av dubbelt så många personer därhemma. Utöver min sambo så har nu även min 3-åriga dotter fått upp ögonen för pappas fiske och börjat ställa skoningslösa och hjärtskärande frågor i stil med: "Va, fick du ingen fisk, pappa!?"

Skillnaden mellan dotterns och sambons förundran är dock att dotterns är rakt igenom uppriktig och ärlig medan jag i sambons tycker mig kunna ana ett visst inslag av ironi och skadeglädje..

Vid 11-tiden var jag åter i Vä och halvtimmen senare hade frysen fått påfyllning med fyra stycken näbbgäddor. Jag hoppas de snart får sällskap av en eller ett par öringar.

26 april 2010: Resultat BLÄNKAREN 2010.

  1. Johnny Mousten. Vikt 3140g. Längd 66cm. Fulton 1,092.
  2. Mikael Sundvigsson. Vikt 2060g. Längd 58cm. Fulton 1.055.
  3. Jonas Nilsson. Vikt 3300g. Längd 68cm. Fulton 1.049.
  4. Jan Jönsson. Vikt 1940g. Längd 57,5cm. Fulton 1,020.
  5. Lars Schille. Vikt 2400g. Längd 62 cm. Fulton 1,015.

122 anmälda --imponerande!

Själv inledde jag fisket tidigt, tidigt på morgonen uppe i nordost, i sällskap med mina medfiskare Harry och Kennet. Fisket var trögt och det vara bara Kennet som fick utdelning i form av en miniblänkare.

Framåt middagstid påbörjade vi vår resa söderut längs med kusten med Ystad som planerat slutmål, där tävlingen skulle avslutas sent på eftermiddagen. Snart nog befann vi oss i Kivik, där såväl Harry som Kennet fick utdelning men tyvärr inget som gav oss någon anledning att hasta vidare mot invägningen i Ystad. Harrys öring var dock nära att hamna på vågen men efter långt och noggrant övervägande så bestämde Harry sig för att återfånga öringen igen om ett par veckor istället. En plan så god som någon!

Rapporter om tufft väder på sydkusten och avsaknaden av feta öringar, gjorde att det aldrig blev något besök i Ystad för oss denna dag. Istället blev det ytterligare ett par timmars fiske i Kivik innan vi rundade av dagen under sena eftermiddagen och styrde hemåt.

Min väntan efter säsongens första öring fortsätter således och med tanke på att det snart är halvvägs in i säsongen, så är ju det en bedrift om något! Jag tror minsann jag tar och väntar ett tag till, tills besorna har förvandlats till silver och småblänkarna har pressat sig förbi 50-strecket. Ja, då jäklar...

20 april 2010: Snart dags! BLÄNKAREN 2010 närmar sig med stormsteg och väderprognoserna ser riktigt lovande ut! Du är väl med? Själv känner jag att fiskesuget äntligen börjar komma smygande och satsar självklart på att fånga mig en riktigt fin premiäröring nu på lördag! Men, det är väl bäst att vara ödmjuk inför det stora havet varför jag så klart är mer än nöjd om det blir en besa som spräcker nollan...

5 april 2010: Forumet stänger. Företaget som stod bakom Lustfiskarnas Forum/Gästbok har blivit uppköpt och tyvärr har det nya ägarskapet inneburit en klar försämring av "tjänsten". Därför stänger jag igen Forumet/Gästboken från och med nu. Förhoppningsvis kan jag snart hitta något vettigt alternativ men det återstår att se.

29 mars 2010: Världsbäst i Skåne. Den gångna helgen spenderade jag i Lund och hann då bland annat med att besöka mina gamla hemmavatten i sundet. Det blev inte någon fisk i det hopplösa soliga och vindstilla vädret (!) men däremot en himla massa vatten i vadarna, i höger stövel för att vara mer exakt.

Noll sekunder. Nog tycker jag att det är ett otroligt kort liv, även för ett par vadarbyxor. För visst var det så att dom läckte från första stund, redan under premiärturen i slutet på februari, men det har jag på något underligt sätt försökt förneka . .

Men iskallt vatten i stöveln lyckas inte ens jag förneka mer än en gång. Därmed kan jag konstatera jag slagit ett nytt personligt och oslagbart rekord i kategorin "värdelösa vadare"! Vem vet, kanske är jag till och med världsbäst? På skånska kusten är jag det alldeles säkert.

8 mars 2010: Premiärdags!Inlandisen?

2 mars 2010: BLÄNKAREN 2010 flyttad! Med över hundratalet anmälda vill vi arrangörer förstås försäkra oss om åtminstone en chans till fina förutsättningar för fiske, varför tävlingen flyttas fram till vårkanten istället, närmare bestämt till 24 april. Mer info till vänster.

13 januari 2010: Premiärdags snart, hoppas jag.. 13 dagar och ännu ingen premiärtur... Trist! Jag hade vissa förhopningar på den stundande helgen men enligt senaste prognosen ska det blåsa tvåsiffrig pålandsvind här i öst och det låter lite väl häftigt för att locka mig till kusten. Årets första vadarbyxor har jag dock inhandlat och det gjorde jag på Spinn Sport i Kristianstad. Enligt butiksinnehavaren hade det varit så bra fiske på Österlen att det nästan var för mycket fisk, till och med så det varit lite "näbbgäddefiskekänsla" över det hela.. Det låter ju häftigt men jag tror det först när jag ser det!

6 januari 2010: BLÄNKAREN 2010: Det har blivit dags att börja ladda inför årets upplaga av "BLÄNKAREN", vilken i år går av stapeln lördagen 13 mars. I fjor (BLÄNKAREN 2009) var vi drygt 120 man anmälda och givetvis ska vi toppa det i år! Arrangörer: Fishingtime, Fiskedagbog.dk, Henric, Spinnstopp, Kustfiskedagboken och Lustfiskarna. Sponsor och medarrangör: Fiske- & Sportboden, Ystad. Klicka i fotot till vänster för mer information.