upp

Mars 2009

 

 

 

januari, februari, mars, april

7 mars: Efterföljaren från djupet        Övriga rapporter mars: 14/3

Skärmen på ekolodet gapar tom. De förmodade fiskar som för en stund sedan syntes som små svarta streck på skärmen tycks ha dragit vidare. Vi bestämmer oss för att göra detsamma. Det tar en stund att veva upp pilken från 20 meters djup men snart ser jag sillhäcklan komma farande mot ytan, därefter pilken och.... därefter en större fisk som följer efter!

Va fasen! Jag fortsätter veva. Precis innan pilken bryter ytan tvärvänder fisken tillbaka ner i djupet. Jag ser den klart och tydligt och det är definitivt ingen torsk. Inte heller någon sill! Nej, gott och väl halvmetern lång, ljusgrå över ryggen och med en smäcker kroppsform — för mig finns bara ett alternativ: havsöring! Helt otroligt! Jaså det är här på djupet mellan fastlandet och Ven ni står och frossar sill. En öring är i och för sig bara en öring men visst låter det som en vettig strategi att simma där temperaturen är relativt trivsam och där även maten finns.

Kanske hade ett spinnstopp gjort susen men det är så klart lätt att vara efterklok. På sätt och vis är jag i och för sig nöjd att du inte högg på min 100-grams pilk apterad på en 0.80-mm lina. Det hade känts för brutalt och enkelt, för självklart vill jag att du bara ska låta sig lockas att gapa över små förföriska flugor, knutna på tafsar av fluorocarbon. Lika illa vore det om du huggit på sillhäcklan!

Torskpilkning är för mig en smått exotisk upplevelse. Faktiskt har det bara skett en gång tidigare och det var från en turbåt i sundet för några år sedan. Jag minns det som en ganska tråkig upplevelse där jag och övriga medfiskare till synes helt planlöst kuskades fram och tillbaka över sundet, helt utan möjlighet att själv påverka var vi ville fiska. Än tråkigare var det förstås för dom som låg under däck alldeles gröna i ansiktet, men det är en helt annan historia.

Även idag är jag på sundet men nu sitter jag i en farkost med betydligt mer fiskekänsla än en turbåt, nämligen  en uppblåsbar 3-meters gummibåt med en 20-hästars 4-taktare i aktern. Min kompis Andreas är skeppare på farkosten och han försäkrar att den är sjöduglig, men helt bekväm känner jag mig ändå inte över  kombinationen uppblåsbara saker och öppet hav .... Flytväst på självklart men den är en klen tröst i sammanhanget.

Ekolodet är ett trevligt hjälpmedel. Att puttra fram i makligt tempo för att göra full halt då förmodade fiskar plötsligt dyker upp på skärmen, är riktigt spännande och smått beroendeframkallande! Att det tycks finnas en koppling mellan ekona och chansen till hugg gör förstås inte det hela sämre. Mest är det sillen som går till men vi fångar även några mindre vitlingar och torskar. Kronan på verket blir en 3-kilostorsk som Andreas har det stora nöjet att hala upp i båten. Själv får jag nöja mig med sill och vitling till söndagsmiddag men det är inte så dumt det heller. Vitlingen är en för mig ny bekantskap och den visar sig vara en riktig läckerhet på matbordet. Nästa gång hoppas jag dock det blir torsk till middag!

/Johan Häkkinen, 11 mars 2009

[upp]

 

 

14 mars: BLÄNKAREN 2009

Havet ligger spegelblankt framför mig och solen skiner från en klarblå himmel. Vad fasen hände med DMIS:s utlovade måttliga pålandsvind!? Hmm. Vädergudarna tycks ha något emot BLÄNKAREN. I fjor rasade havet in med våldsam kraft mot den skånska kusten och gjorde fiskelivet surt för de då 20-talet tävlande. I år är det raka motsatsen. Senare på dagen kommer det även in en dimma som lägger sig som ett lock över den skånska sydkusten, men det är jag dessbättre lyckligt ovetandes om nu, där jag sitter och spanar ut över havet.

Trots vädret är jag förhoppningsfull. När 122 kustfiskare går man ur huse för att fiska ska det mer till än stiltje och solsken för att BLÄNKAREN än en gång ska bli en fisklös tillställning. Det imponerande antalet deltagare är till stor del resultatet av hårt arbete av Per-Olof från Fiske- & Sportboden i Ystad, som från och med i år  har tillkommit som sponsor/medarrangör. Även David Altengård är nytillkommen som medarrangör, som till vardags bland annat hjälper Per-Olof i butiken. Övriga arrangörer är, utöver Lustfiskarna: Anders D, Henric, Jonne och Anders S.

— "Jag är på väg ner till sydkusten, men vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Var är du?"

Det är Harry som ringer. Jag föreslår honom att göra mig sällskap ett par mil väster om Ystad. Här är säkert väl så bra som någon annanstans säger jag till honom och ger honom därefter en snabb vägbeskrivning.

Harry anländer. Dags att fiska. Jag hinner knappt dra iväg första kastet innan Harry vrålar till så jag håller på att ramla baklänges!

— "Den är stor och blank", gastar han!

Jodå, det ser ut att stämma alldeles utmärkt konstaterar jag, efter att ha fått se öringen hoppa några gånger. Jag vadar iland, hämtar kameran och hastar bort till Harry.

— "Den högg i tredje kastet. Den var uppe och visade sig i ytan och jag bara la ut draget så small den på stenhårt", säger han. Helt otroligt, säger jag!

Öringen tycks vara färdig med hoppandet och är nu inne på kort lina. Några plask och ett varv runt Harry är allt den hinner med innan den hamnar i håven.

Harry är glad som en speleman! Fattas väl bara annat. Det är sannerligen inte var dag man fångar en så fin öring, även om Harry förstås har en viss vana sedan tidigare av att fånga fina öringar. 4,7 kilo visar vågen.

Anders Dahl kommer gående längs stranden. När han ser öringen och får höra detaljerna kring fiskafänget, ömsom skrattar, gratulerar och skakar han på huvudet. Han mäter öringen och beräknar Fulton-värdet till 1,31.

— "Det är en vinnaröring, du kommer vinna såväl spinn- som Fulton-klassen.  En Ambassadeur och Jonnes fina handgjorda kniv (se månadsfotot längst upp)  — inte illa, inte alls illa", säger vi till Harry. Harry vill dock inte ta ut någon seger i förskott men nog vet även han att en 4,7-kilos blänkare väger tungt, till och med mycket tungt, i synnerhet en finvädersdag som denna.

Men, när Anders telefon en stund senare ringer, påminns vi om att det faktiskt är ytterligare 119 man i farten idag, med samma mål som vi i sikte. En av de 119 är Janne Besa och det visar sig att han har fångat en riktig anti-besa: en 6,2-kilos blänkare med ett F=värde på 1,41. Ja jäklar vilken öring!

Det blir sen eftermiddag. Dimman har anlänt. Dags att packa ihop och åka till Ystad Sportfiskeklubbs stuga vid Engelska bryggan i Ystad, där Per-Olof har bjudit på korv, kaffe och fika hela långa dagen. Bra jobbat P-O!

Drygt ett 50-tal är vi på avslutningen och där låter vi oss bjudas på varsin neongul/grön Snaps av Gladsax Fiske och applådera pristagarna till öringarna och de fina priserna.

Janne kniper förstaplatsen i såväl spinn- som Fulton-klassen med sin 6,2-kilos/F=1,41, Harry blir god tvåa med sin 4,7-kilos/F=1,31 och på tredjeplats placerar sig Richard Olsson med sin 3,9 kilos/ F= 1,09. Ytterligare flera öringar har vägts in under dagen, berättar Per-Olof, men Jannes öring tycka ha skrämt ner dem i koffertarna till fångstmännens bilar!

Snart nog finner även en Kinetic kusthåv en ägare  i den lokala förmågan Shaban, då den lottas ut bland dem som besökt Per-Olof vid stugan någon gång under dagen.

Harrys öring bjuder på en fantastisk start på min fiskedag men avslutningen ska komma bli än mer fantastisk. Händelsen innefattar en viss bjud-Snaps, en viss Kinetic kusthåv och en BLÄNKAREN-deltagare som inte lyckats fiska sig riktigt mätt under dagen.

Deltagaren i fråga heter Peter Salomonsson och tydligen var det så att han efter prisutdelningen smugit sig ner till stranden för att dra iväg några kast med bjud-Snapsen. Några kast och ett hugg senare har det blivit hög tid för Shaban, tillika ägaren till den nyvunna håven, att träda in i handlingen.

Shaban är nämligen på väg hemåt längs strandkanten, till fots och passande nog fortfarande iklädd vadarbyxor. Han hamnar mitt i öringfajten. Vilket utmärkt tillfälle att inviga håven tänker han och sliter upp håven ur förpackningen och springer raskt ner och håvar öringen!

Några minuter senare traskar fångstmannen in på gårdsplanen till klubbstugan och där får den handfull av oss som dröjt sig kvar, ta del av den smått otroliga fiskehistorien. 3,2 kilo visar vågen och F-värdet beräknas till 1,01. En lika fantastisk öring som avslutning på BLÄNKAREN 2009!

På återseende nästa år!

/Johan Häkkinen, 17 mars 2009

Ps. Jannes och Harrys finfina öringar placerar sig i samma ordning i FULTON 2009 som de gör i BLÄNKAREN 2009. Självklart har de även en given plats i fotoalbumet Fina Fisken. Ds.

 

[upp]