upp

September 2008

 

 

augusti, september

7 september: Sundet        Övriga rapporter: 11/9, 14/9

Tång, tång och åter tång. Vart och vartannat kast segar fast i de drivor av tång som flyter runt bland sundets vågor, vilket gör att fisket känns väldigt ineffektivt och det är det alldeles säkert också. Jag bestämmer mig för att ta till knepet att aptera ytterligare en fluga på tafsen, där den främre flugan är tänkt att bereda fri väg genom tången för ändflugan. Det blir en streamer bak och en Fluffmärla fram som får ta på sig det oglamorösa uppdraget att agera förtrupp.

Specialknepet gör en jäkla skillnad, för plötsligt har jag dubbelt så mycket tång att avlägsna och dessutom på två olika ställen... Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Nåja, ibland händer det faktiskt att ändflugan slipper tång vilket gör det någorlunda meningsfullt att fiska färdigt kasten även när jag känner att jag hakar fast i tång.

Tången tröttar dock snart ut mig varför jag bestämmer mig för att traska tillbaka där jag inledde fiskepasset och där tångproblematiken åtminstone var hanterlig. Så är den även fortfarande visar det sig, tack och lov. Dubbelflugan låter jag trots det hänga kvar efter dobben utifall att öringarna kanske inte vill ha det ena men kanske det andra.

Ett ettrigt hugg, på bara 5—6 meters lina väcker mig ur den långsamma fiskelunken som infunnit sig efter ett par timmars hugglöst fiske. Jo förrresten, jag hade ett hugg precis i början men då det var mer ett litet nafs så faller det snabbt i glömska. Bugande spön och skrikande slirbromsar håller en på helspänn i timmar, nafs bara ett par minuter!

Öringen hoppar och far runt men hamnar snart i håven, där det visar sig att den är synnerligen väl krokad — upphängaren sitter i mungipan och ändflugan sitter rakt genom stjärtspolen! Synd bara att det inte är en meter mellan flugorna utan istället bara drygt tjugo centimeter...

Kvällen kommer smygande och ytterligare en undermåttig öring synar upphängaren närgånget men klarar sig dessbättre undan ändflugans vassa spets. Flera försiktiga nafs har jag också, vilket antyder att det var en del fisk på plats men de var inte riktigt på gång. Vattentemperaturen 19 grader kan förstås var en förklaring till detta.

Intressant var att öringarna valde Fluffmärlan framför streamern men riktigt intressant blir det förstås först om de båda öringarna varit halvmetern eller längre. Vilken av flugorna skulle 5-kilosöringen valt? Vem vet, kanske den till och med synade flugorna men valde att hålla munnen stängd? Hua, hemska tanke!

/Johan Häkkinen, 9 september 2008

 

11 september: Fluffmärlan vs. streamern

Jag är tillbaka i sundet och liksom senast (7/9) har jag två flugor på släptåg bakom dobben. Men idag är det inte för att försöka lösa någon tångproblematik utan bara av ren nyfikenhet, nyfikenhet över om det var slumpen som gjorde att senaste turens två öringar valde Fluffmärlan framför streamern eller om det var ett högst medvetet val. Självklart är jag även nyfiken på att få veta vilken av flugorna en större öring skulle välja att gapa över!

Jag ser några näbbgäddor hoppa som besatta upprepade gånger, precis som vore de jagade av något, men i så fall av vad har jag ingen aning om. I fantasin dyker det förstås upp en 10-kilosöring. Häromveckan (18/8) påstod jag att näbbgäddan är en ovanlig gäst längs med våra kuster under sensommaren, men det känns som att jag får ta och revidera det påståendet, till att det förmodligen är jag som tidigare vistats alltför sällan på kusten för att upptäcka att näbbgäddorna faktiskt varit där hela tiden. Inte i samma numerär dock som under våren, ej heller lika huggvilliga, åtminstone biter dom inte tag i något av alternativen i mitt dubbeltackel.

Hugget låter vänta på sig. Jag tar en paus och kollar vattentempen. 18 grader. Fisket fortsätter. Jag börjar så smått fundera över om det är den alldeles för höga vattentempen som ska få bli kvällens bortförklaring för utebliven fångst, när den plötsligt spänner upp mitt spö: den efterlängtade öringen!

Hugget är bestämt och hyfsat tung känns den också, öringen, som plaskar för fullt där ute på drygt trettio meters avstånd. Den bjuder på en god kamp och när jag väl får in den på kort lina, börjar den simma i cirklar kring mig. Simma på du bäst du vill tänker jag, här finns gott om plats. Landbacken är två fulla kastlängder bakom oss.

Det bestämda hugget får mig att misstänka att det är streamern den huggit på, men icke — Fluffmärlan har ännu en gång dragit längsta strået. Jag synar öringen där den ligger i håvgarnet, med flugan säkert förankrad i mungipan. Den ser ut att att hålla måttet, men den är smal, alltför smal för att riktigt passa in i min bild av en sensommaröring! Jag lyfter ut den ur håven, vänder och vrider på den innan jag till slut bestämmer mig för att ge den friheten åter. Efter en stunds konstgjord andning är den på väg igen.

Mörkret börjar bli kompakt över sundet. Klockan är halv nio och det har blivit dags att avsluta dagens övningar.

Tre öringar på raken som föredragit Fluffmärlan framför streamern — mycket intressant! Skulle resultatet kanske blivit ett annat om flugorna bytt plats på tafsen, med märlan bak och streamern fram? Vem vet, obalans i tafsen, med tillhörande trassel, hade det dock förmodligen blivit, varför jag inte bryr mig om att undersöka saken närmare. Hursomhelst, kommer jag säkert tackla med två flugor betydligt oftare framöver, då det har ytterst få nackdelar, men desto fler fördelar. På minussidan kan jag tänka mig att den lösa flugan kan komplicera håvningen, men det är ju mest ett angenämt bekymmer så det kan kvitta. Till fördelarna hör att två flugor syns och lockar mer fisk än en och när fisken blivit nyfiken, kan den fritt välja vilket av alternativen den föredrar att fångas av!

Kanske är det så att den riktigt, riktigt stora öringen trots allt föredrar en småfisk/streamer istället för en fjuttig märla. Den frågan blev inte besvarad idag, men förhoppningsvis en annan dag, en synnerligen vacker dag...

/Johan Häkkinen, 13 september 2008

 

14 september: Säsongens sista miniblänkare

Miniblänkare finns det gott om, stora feta blänkare betydligt mindre gott om. Säsongens sista fiskepass i sundet var inget undantag. Jag och Lukas var ute en sväng nästsista dagen och fångade då varsin standardöring, det vill säga en 25-centimeters och därefter ingen mer. Min öring valde streamern framför Fluffmärlan på dubbeltacklet och det återstår att se om det vare ett undantag eller om det var ett trendbrott. 3—1 till Fluffmärlan, hursomhelst.

Sex timmars fiske blev det, med avfärd tidigt på eftermiddagen och hemkomst under sena kvällen. Jag och min förkylning hade varit mer än nöjda med tre men Lukas ville annat. Det var en pärs och det tog åtminstone ett par dagar innan fiskesuget gjorde sig påmint igen!

För inte kommer jag kunna hålla mig borta från havet bara för att öringarna är fredade, för när de fina höstdagarna dyker upp så bara måste jag ut. Påtvingad C&R är jag i och för sig ingen större anhängare av men är alla öringar fredade så ska naturligtvis alla sättas tillbaka, oavsett vad jag tycker om det. Med tanke på säsongens facit är ju å andra sidan inte sannolikheten speciellt stor för att jag ska tvingas sätta tillbaka en fin blänkare, men skulle det ske så är det helt okej. Den tiden, den trevliga sorgen. Dessutom finns det ju en liten, liten chans att fånga annat än öring, till exempel en regnbåge. Ibland händer det. Men oftast inte.

Dessutom måste ju någon ta på sig ansvaret att se till så att nätfiskarna sköter sig och att "allt annat" är i ordning under den långa hösten, i väntan på att nästa säsong drar igång! Vad gäller nätfiskarna är jag faktiskt något orolig eftersom en nätfiskare som jag snackade med för ett par veckor sedan, påstod att det var tillåtet att fortsätta nätfiska efter den 15 september, dock bara efter multe... "Men vad gör du med de felfångade öringarna då?" frågade jag, varpå han replikerade med att "dom sätter jag tillbaka, precis som du gör". Jo, jag tackar jag, C&R på nätfångade öringar! Det skulle jag vilja se, men helst ändå inte. Någon måste hålla koll, som sagt var!

/Johan Häkkinen, 23 september 2008

 

[upp]