upp

Juli 2008

Övriga rapporter: --

augusti

1 juli: Sill, snaps och öring!

Sommarfisket fortsätter, med oförminskad kraft och inspiration. Det bakslag som drabbat sommarvädret de senaste veckorna är jag förmodligen en av få som gläds över men så överlåter jag ju gärna badandet åt öringarna. Men även när vädret är optimalt för fiske, har jag insett sedan länge att öringarna inte för den skull hoppar rakt ner i håven så fort jag visar mig på kusten, speciellt inte sommaröringarna. Skynda långsamt och njuta på vägen lyder min melodi ute vid havet. Lustfiske.

Anders DK är en av få jag känner som även han sommarfiskar och som, liksom jag, tar en och annan bomtur med godan ro. Idag är vi på sydkusten och vi har redan hunnit konstatera att förhållandena ser riktigt bra ut. Havet skvalpar precis lagom och dessutom kommer det säkert lägga sig helt senare under kvällen eftersom vinden mojnar alltmer. Vattentempen ligger på 15—16 grader vilket är så bra man kan önska sig med tanke på att det är mitt i sommaren. För några dagar sedan tog vi öring vid denna temperatur, på denna plats — varför inte så även idag!?

Vi fiskar båda med spinn, Anders i vanlig ordning och jag för omväxlings skull. Jag har övertagit ett av Anders spinnspön, ett 10' Berkley Series One (8—32g), vilket är en klart trevligare bekantskap än min 20 år gamla ABU-påk. Spöet är lätt som en fjäder och otroligt distinkt och exakt i sin aktion. Under spötoppen hänger en 25 grams Snaps i färgen silver/grön. Enligt min världsbild är de sommaröringar som kommer smygande in mot land sent i skymningen och om natten ena glupska rackare, som gärna gapar över något stort och mättande, till exempel en sill eller tobis. Med en krok i arslet blir det min Snaps. Varför komplicera något mer än nödvändigt!?

Det dröjer inte länge innan vi får bekräftat att öringarna är på plats, när jag känner en liten stöt i linan vilket följs av ett hugg framför fötterna på mig. Spöet bugar till rejält men dessvärre fjädrar det upp igen snabbare än snabbt. En typisk Anders DK-upplevelse skulle jag vilja kalla det, med en efterföljare som är nyfiken men inte nyfiken nog att gapa rejält och bestämt över bytet/draget! Hmm, nästan fullt dagsljus ännu, kanske kan en liten fluga trots allt göra jobbet bättre än en Snaps? Jag vadar iland och tacklar upp dobbspöet.

Öringen låter sig inte lockas, tydligen gillade den inte att bli stucken av en trekrok eller så har den helt enkelt valt att simma vidare. Ett par kast senare hugger det likväl våldsamt, för att vara en sill då förstås, för det är precis vad det är! Ett öringsmolt var annars den givna gissningen när fisken kommer planande över havet i en rask takt med den lilla tobisimitationen i mungipan. En sill, det var som f-n! Härligt…

Vi fiskar färdigt innan vi drar vidare till nästa fiskeplats, några hundra meter bort. Öringarna är tydligen på plats även här för plötsligt drar det till rejält i linan, men redan efter ett några sekunders ettrigt knyckande mister kroken sitt fäste. Ännu en missad öring, det var väl själve..

Stillheten kommer till havet och sena kvällen och natten blir precis så lugn som vi hoppats på. Nedslagen efter dragen hörs tydligt men våra ögon förmår ej urskilja dem i skumrasket. Det är min dag idag för det dröjer inte många minuter innan spöet återigen bugar till och när mothugget sätts in, går omedelbart en öring till väders i ett vackert hopp! Den ser hyfsat stor ut och huruvida den är blank eller ej behöver jag knappast bekymra mig över i juli månad!

Öringen kämpar på så gott den förmår men snart hamnar den obarmhärtigt i nätets maskor. Jag kikar på den och konstaterar nöjt att den ser ut att hålla måttet. Jag vadar iland och mäter den till 52 centimeter. Äntligen en sommaröring – härligt!! Vågen stannar på 1650 gram.

När jag efter en stunds filosoferande, fotograferande och kaffedrickande, åter är på plats i havet så understryker ännu ett hugg att det är helt och hållet min dag idag. Öringen är undermåttig, vilket den visar upp i ett par höga hopp innan den tackar för sig. Men vad gör väl det en dag som denna.

Anders stämplar ut vid midnatt men jag dröjer mig kvar ytterligare en stund. Om ett par timmar är det dags för mig att jobba så det är ingen direkt panik att vada iland. Det gäller bara att hinna med att avverka några mil i bilen, rensa fångsten och kanske även hinna blunda ett par minuter innan det är dags för nästa nattaktivitet. 00.32 drar jag iväg kvällens sista kast. Det blir precis lagom.

Ett avrundat F-värde på 1,15 tar öringen in på andra plats i FULTON 2008. En finfin öring men vore det inte för det knippe (parasiterande) plattmaskar jag fann i tarmkanalen, kanske vi haft en ny etta! Nej, det tror jag inte men parasiter är alltid parasiter. I magen hade öringen för övrigt en decimeterlång halvsmält fisk och en liten gråsugga.

/Johan Häkkinen, 3 juli 2008

 

[upp]