upp

Augusti 2008

Övriga rapporter: 7/8, 18/8, 21/8

juli, augusti, september

2 augusti: Semesterfiske

Ett högtryck seglar in och parkerar över Skåne, precis lagom till det är dags för mig att avnjuta min enda semestervecka, i Åhus. Sol och bad på semestern är förstås trevligt men gillar man som jag, att även smyga runt med fiskespöet i näven om nätterna så känner man sig allt något kluven. Inte ens "rätt" vind unnar vädergudarna mig utan det är pålandsvind från öst som gäller, så långt prognoserna sträcker sig.

Badtempen har snabbt stigit från tidigare svinkalla 10—12 grader till betydligt mer njutbara 18—20 grader. Familjen och övriga släkten är överförtjusta över det fina vädret, själv ligger jag mest under parasollet och sneglar vädjande och drömmande mot den blåa himmelen och söderut längs med kusten, mot Haväng, Vitemölla, Kivik och Stens Huvud. Börjar det låta som en bortförklaring för utebliven fångst tycker du? Det är precis vad det är.

Eftersom fiskeprylarna är medpackade så ska de förstås användas så jag drar till slut ut, på semesterveckans sista dag. Tro det eller ej men ett väderomslag är faktiskt utlovat och är även på gång så sakteliga. Men någon större förändring än att vinden har mojnat och att det har mulnat på har det ännu ej hunnit bli. Alltid något dock. Senare på dagen ska det återigen blåsa friskt från väst, men då kommer jag vara tillbaka i Lund. Suck!

Precis vid soluppgången ser jag ett plask inne vid strandkanten som får mig att studsa upp från ryggsäckstolen, snabbt snubbla mig i position och svepa iväg Snapsen över morgonhimmelen. Inget händer, inte heller i det otaliga antal kast som jag drar iväg kors och tvärs över bukten innan jag återvänder till stolen.

Strax efter klockan sex känner jag ett par nafs men kroken får inte fäste. Snapsen flyger återigen kors och tvärs över bukten men inget mer händer heller denna gång.

Närmare än så kommer jag inte någon av de öringar som "Harry fem-feta-sommaröringar-på-Fulton 2008-listan Körkkö" så generöst tycks ha lämnat kvar till oss övriga! Helt fångstlös blev jag dock inte då jag lyckades fånga en av de 3—4-centimeter långa räkor som huserade bland strandstenarna och som fick friheten åter efter ett snabbt foto. C&R på räka — det du!

/Johan Häkkinen, 5 augusti 2008

 

7 augusti: Återbesök på Österlen

Fisket är hotat! Inte i största allmänhet är väl bäst att genast tillägga utan bara mitt fiske, vilket förstås är illa nog, tycker jag. Tidigare två timmars arbete per dag har sedan i måndags ändrats till 8 timmar plus ett par timmars pendling totalt per dag. Det blir långa dagar det.

Det fina i sammanhanget är förstås att jag numera jobbar i Kristianstad och från Kristianstad är det inte speciellt långt till mina föräldrars stuga i Åhus och från Åhus är det inte speciellt långt till Österlen.. Upplagt för spontanfiske efter jobbet helt enkelt och dessutom på en kust som jag tidigare fiskat allt för lite, just på grund av det långa avståndet från min hemstad Lund.

Redan den fjärde dagen på nya jobbet bestämde jag mig för att prova på denna trevliga "bieffekt" och strax efter 6, efter ett snabbstopp i stugan i Åhus, ställde jag in siktet mot Kivik, där jag avtalat möte med "FULTON 2008-Harry".

Bland strandstenarna satt Harry och hans kompis Nicklas och pausade efter att ha fiskat drygt en timme och då känt ett par nafs och även sett öring visa sig i ytan. Det lät ju bra tyckte jag och efter att ha snackat en stund med mina sprillans nya fiskekompisar så hoppade vi alla tre i plurret.

Spöna ville dock inte buga till vilket fick mig att börja tänka på att det är en dag imorgon också... Vid 9 drog jag därför iväg kvällens sista kast och vände åter mot Åhus för inkvartering för natten.

Senare berättade Harry att han hade returnerat en undermåttig samt att Nicklas hade tappat en fin öring efter femton sekunders fajt. Det hela hade utspelat sig drygt en halvtimme efter jag hade kastat in handduken. Skönt att jag inte missade en 5-kilos...!

 /Johan Häkkinen, 10 augusti 2008

 

18 augusti: Fågel, fisk och...Harry!

Lika vanlig som den är på senvåren, lika ovanlig är den nu på sensommaren: näbbgäddan. Men det är inget som hindrar Harry från att fånga just en näbbgädda, en halvtimme in på vårt fiskepass. I förra veckan berättar han sig ha fått hugg av en mås, som plockade upp hans blänkande FIG Stripe ur vågorna och flög till väders. Dessbättre lossade den då han satte in mothugget. Inget levande går säkert när Harry fiskar!

Idag har vi för övrigt sällskap av en mås som har parkerat på en sten tätt intill Harry — hmm, kan det möjligen vara så att han har mäskat in flygfäet med öringrens hela sommaren och att den har lärt sig vem det lönar sig att sällskapa med...

Snart drar Harry även en öring och därefter ytterligare en. Den första, en fantastiskt vacker 2,5-kilos får följa med honom hem till röken, medan den andra, knappa kilot lättare, återutsätts för att fångas nästa år. Jag börjar fundera över rapporterna om höga halter av miljögifter i östersjöfisken och blir nästan lite orolig när jag tänker på hur många feta öringar Harry och hans familj förmodligen har konsumerat denna sommar. Jag hoppas verkligen att jag på löpsedlarna till kvällstidningarna om några år slipper läsa feta rubriker i stil med: "Öringfiskare dioxinförgiftade hela familjen", följt av Harrys genomärliga kommentar: "jag är helt oskyldig, jag var ju bara fiskesugen och tyckte det var synd att sätta tillbaka all den fina fisken". Fantasin skenar lätt iväg när man står och kastar, kastar och kastar och väntar på det hugg som kan komma när som helst eller inte alls.

Vi ser flera öringar visa sig i ytan  varav den klart häftigaste var en 3—4-kilos som plogade på ungefär 50—60 meters avstånd. Ett snabbt kast i dess tilltänkta färdväg resulterade dessvärre inte per automatik i ett bockat spö, vilket jag något naivt förstås hade hoppats på.

Men, den som väntar på något gott... I skymningen blir det så äntligen min tur att slippa det fula namnet. På bara 15 meters avstånd drar det till rejält i linan och genast går en liten blänkare upp och plaskar i ytan. Öringen ser ut att vara runt måttet och den kämpar på allt vad den förmår innan den till slut hamnar i håven. Först då ser jag att det inte är en öring, utan en regnbåge. Helt otroligt! Fantastiskt vacker är den hursomhelst och tur i sammanhanget är att det fattas några centimeter till de femtio, men det kan ju kvitta i och med att det är en båge. Egenfångad fisk till middag — bättre blir det inte!

Tyvärr strejkar min kamera när det är dags att föreviga bågen på bild, men som tur är så har Harry kamera i sin mobiltelefon. Tur och tur förresten, kameran har vissa bekymmer i det svaga skymningsljuset, minst sagt.. Men visst kan man se att det är en regnbåge, hoppas jag.

Under sena kvällen avtar ytaktiviteten bland öringarna och vi har heller inga fler hugg, utom då Harry förstås som hakar fast i en liten torsk som avkrokar sig själv efter en stunds sprattlande.

Sista kasten drar vi iväg vid halv tio varpå jag konstaterar att jag snällt får vänta på den feta sommaröringen ett tag till. Men vad gör väl det efter en händelserik och trevlig kväll som denna. Harrys enmansshow fortsätter. Öringen går in på fjärde plats i FULTON 2008. Helt otroligt!

/Johan Häkkinen, 20 augusti 2008

 

21 augusti: Österlen

Det tog inte mer än några dagar innan min längtan tillbaka till havet blev för stor för att kunna motstås. Harry gör mig sällskap, likaså Rikard och Anders DK.

Harry är först på plats och redan innan vi andra hunnit anlända så hinner han med att tappa en öring och ta en 2,4-kilos misstänkt  hybrid mellan öring och regnbåge (59 cm, F= 1,15). Av fotot här intill att döma så ser det ut att vara ännu en vansinnigt vacker Harry-öring, men visst hade den några prickar för många på stjärt- och ryggfenan för att man skulle kunna vara helt säker.

Anders DK är sist på plats med en ankomst vid 6-tiden men det är inget som hindrar honom från att hinna med att ta och returnera en öring i samma storleksklass som Harrys misstänkta hybrid. Absolut en finfin blänkare men då Anders fiskar betydligt hellre än vad han spisar fisk, så tror jag bestämt att det ska till en 5-plussare innan han bestämmer sig för att knacka fisken i skallen!

Jag och Rikard får agera (avundsjuka) åskådare idag. Harry håller sig förvånansvärt lugn även han men ett par fina torskar tar han dock, som han returnerar. Under en av pauserna i fisket frågar han om jag hunnit läsa mejlet han skickat till mig igår men det har jag inte svarar jag. Han berättar då att han hunnit fånga ytterligare 4 öringar sedan vi sågs i måndags (18/8). Kommentarer överflödiga! Två av öringarna tog han med sig hem, varav den ena går in på femte plats i FULTON 2008.  Han berättar även att han startat en fiskeblogg, vilken du hittar på följande adress: http://oringen.spaces.live.com/

Johan Häkkinen, 23 augusti 2008

[upp]