upp

13 maj 2008: Näbbgäddor, näbbgäddor...och ett par öringar!

[föregående] [nästa]

Jag vadar raskt förbi mina tidigare vinterfiskeplaser och stannar först när jag har de sista öarna av blåstång bakom mig. Vattnet är midjedjupt och framför mig djupnar det snabbt. Med bara en liten gnutta fantasi kan jag se hur öringarna kommer smygande in mot land på kvällen, det vill säga nu, men stannar just här i djupkanten där vattnet strömmar fritt och där det bjuds på ett (förmodat) överflöd av föda. Idag strömmar det visserligen inte värst mycket, faktiskt inte alls, vilket är något förvånande eftersom en sydlig vind dragit genom sundet hela dagen. Nu på kvällen har vinden dock lagt sig nästan helt och det tackar jag för, för snart är det mörkt och då vill jag ha det rofyllt och lugnt när jag fiskar!

Kvart i 9 visar uret när dobben svischar ut över sundet för första gången. Omedelbart meddelar näbbgäddorna att dom fortfarande är på plats, genom att nafsa på den lilla tobisimitationen. Några stycken har oturen att sätta kroken i ryggen, ingen i munnen.

De hyperaktiva näbbisarna lugnar ner sig något strax efter nio och när solen precis är på väg ner i horisonten så visar sig äntligen en av de öringar jag hade hoppats skulle befinna sig just här just ikväll. Det uteblivna hysteriska sprattlandet avslöjar snabbt dess identitet, trots att den inte är mycket tyngre än näbbisarna, dessvärre. Snart ligger den i nätmaskorna och blotta åsynen av en öring värmer gott!

Kvarten senare avslöjar öring nummer två sin närvaro men även den är för liten och returneras för tillväxt. Därefter är allt lugnt och jag vadar iland för en snabbfika och för att tackla om till spinn. En ytligt fiskad Gladsax känns som ett bra alternativ till dobben och flugan nu när det inte återstår mycket av dagsljuset och när sundets yta har svårt att komma till ro inför natten. 

Ytterligare några näbbisar följer men även ett misstänkt öringhugg men då det inte kändes som någon jätte precis kan det kvitta vilket. Fem i elva hugger den sista näbbgäddan och en stund senare drar jag iväg kvällens sista kast. Jag är er på spåren – akta er!  

/Johan Häkkinen, 14 maj 2008

[upp]