upp

4 april 2008: Ettan kom, tvåan kom, trean...

[föregående] [nästa]

Sex eller åtta meter sydväst per sekund? Sundet eller sydkusten, det var frågan inför dagens fisketur. DMI:s Vejret lige nu har alltid purfärska väderdata och de sneglar jag gärna på, inför varje fisketur. Jag tycker sex meter är en fullt tillräcklig fiskevind, varför jag väljer sundet och därmed besparar jag mig samtidigt några mils bilkörning, gånger två. Strax innan tre är jag på plats och blickar ut över ett Öresund som badar i solsken och skvalpar helt perfekt. Tur är väl det för vattnet ser ut att vara glasklart. Fint väder fiskar jag gärna i men kombinationen solsken, klart och stilla vatten vore lite väl fint, även för min smak.

Pling! Jag hinner knappt bryta sundets soldränkta vattenyta innan ett SMS anländer, där jag hälsas välkommen till Danmark. Jag står i knädjupt vatten, med det svenska fastlandet fyra, max fem meter bakom mig... Danmark, så f-n heller!

Den blå himmeln med tillhörande solsken är inget som avskräcker öringarna från att söka sig nära land, för redan efter en kvart så tynger dagens första öring i andra änden av linan. Det är en liten blänkare som hoppar av precis innan landningen. Det dröjer inte länge innan miniblänkare nummer två och tre har huggit, hamnat i håven och återutsatts. Den större av dem, en 40-centimeters, såg betydligt större ut när den visade upp sig i några höga hopp på lång lina men tyvärr tvingas jag revidera dess storlek, allteftersom den närmar sig håven. Är det bara miniblänkare på plats eller får inte gamlingarna en chans att hinna fram till flugan, innan någon av ynglingarna spurtar fram och slukar den, hämningslöst? Eller är det kanske så att de gamla och rutinerade väntar till sena eftermiddagen och skymningen innan de vågar inta matplatserna? Vi får se, jag är inte på väg hem än på flera timmar.

....sjuan kom, åttan kom, Fulton 2008-öringen kom....inte idag, men förhoppningsvis så småningom. Den hoppande 40-centimetarn ovan får dock följa med hem, på foto. Rund om magen och härligt glittrande i solskenet är den en syn som bara måste förevigas!

Att fånga åtta öringar är förstås alltid kul men när samtliga är undermåttiga och några även besor så förtar det lite av glädjen. Hur många besor och miniblänkare går det egentligen på varje lovlig blänkare? Själv tar jag hem ungefär var femtonde öring och det blir inte många öringar per säsong det! Skiljer det mycket mellan olika lokaler och kustavsnitt? Själv fiskar jag mest i sundet och på sydkusten och tycker att inslaget av miniblänkare är något större i sundet, men lovliga blänkare, de fångar jag lika sällan, oavsett var jag fiskar.

Ibland får jag kommentarer från min ickefiskande omgivning av typen "vad är det för mening att fiska om du ändå släpper tillbaka all fisk?". De "icke frälsta" har helt klart en poäng, men så länge jag ser till att de fjorton första öringarna överlever sitt möte med mig innan jag fångar och tar hem den femtonde, så tycker jag det är helt i sin ordning att fortsätta fiska. Chansen på stor och fin fisk finns ju alltid och det får helt enkelt vara gott nog. Är det kanske dags att sänka minimimåttet? Nej, jag tycker inte det, bättre då att köpa sin fisk i matbutiken, än att ha ihjäl flera öringar för att få ihop till en rejäl middag. 

Att klämma in hullingen tycker jag är en bra idé då jag råkar hamna på en lokal med mycket "fel" fisk. Men helt hullinglöst vill jag inte fiska då jag är övertygad om att min fisketeknik med ideliga spinnstopp skulle leda till fler missade hugg. Vem vet, kanske det till och med kan vara en fördel att klämma in hullingen så den blir minimal, eftersom öringen då lättare kan kroka sig själv, innan mothugget hunnit sättas in? Idag tappade jag visserligen fyra stycken efter att de varit krokade några sekunder men å andra sidan högg och krokade två av öringarna sig själva redan innan jag hunnit börja fiska hem flugan. Det är en härlig känsla att hiva ut dobben, låta den sjunka och upptäcka att öringen redan är krokad när jag spänner upp spöet!

Som vanligt var det ett stort inslag av "fluff" i mina flugval. Tidigt på eftermiddagen i det gassande solskenet kändes det helt rätt med en grå Fluffmärla i storlek 4, vilken byttes ut till en brun dito senare under eftermiddagen, när solen stod lägre och det börjat mulna en del. När så skymningen kom smygande och även ett duggregn anlände kusten bytte jag upp mig till en brun Fluffräka i storlek 4, vilken lurade tre av öringarna framåt halv sju-tiden. Genomgående brunt och grått således. Solen, himmeln och havet fick stå för de glada färgerna idag.    

/Johan Häkkinen, 6 april 2008

[upp]