upp

7 januari 2008: Premiärdags

                [nästa]

På den sjunde dagen blev det så äntligen dags att inleda årets fiskesäsong. De senaste dagarnas friska vindar har mojnat något men inte riktigt så mycket som jag förväntat mig, ska det visa sig när jag väl anländer till sundet. Det blir en blåsig och kylslagen premiär.

Lokalen står tom, så när som på en spinnfiskare som står utvadad bland vågorna. Jag gör honom snart sällskap. Efter bara en halvtimmes fiske har jag fått nog av den iskalla vinden och vadar iland för att söka mig till en mer uthärdlig fiskeplats. Även spinnfiskaren har gett upp och syns inte till vare sig på land eller ute bland böljorna.

Jag sneglar norrut och tänker på viken som finns där borta på en rejäl promenads avstånd. Viken som i den sydliga vinden säkert kan erbjuda skydd från vinden men trots det ett lagom skvalp, åtminstone i inloppet. Tanken är lockande och snart även oemotståndlig. 

Det visar sig att spinnfiskaren resonerat likadant för när jag "rundar hörnet" till viken, sitter han där med termosmuggen i näven och spanar ut över vattnet. Viken skvalpar lagom, precis som planerat. Visserligen är det "frånlandsskvalp" men vad spelar väl det för roll när det är nollgradigt i luften – något varmt ytvatten lär det inte bildas idag ändå som skulle kunna locka in öringarna. Det är 2,5 grader i vattnet och än kallare i luften.

En pratstund senare drar vi varsin repa men ingen av oss har någon lycka med sig. Ett duggregn kommer smygande, vilket skyndar på mitt beslut att avsluta premiärturen.

Det blir ingen öring idag men det är skönt att äntligen vara igång, om inte annat så drar det ner vilopulsen några slag...

Under färden hem övergår regnet i ett ymnigt snöfall. Mina tankar går till flugfiskaren som jag mötte precis innan jag körde hem och som hade hastat ut till havet för att stilla sitt fiskesug. Alldeles säkert fick han fiskesuget rejält stillat, om inte av öringar så säkert av ruskvädret.. Snöfall ska ju i och för sig verka uppiggande på öringen så förhoppningsvis fick han sig en öring också, utöver regnet och snön. Själv får jag vänta på min öring åtminstone till nästa fisketur. Den som väntar på något gott..

/Johan Häkkinen, 9 januari 2008

[upp]