upp

         
3 september 2007: Kvällsfiske vid Råån                    [föregående] [nästa]
         

Öresunds öringar har på senare tid verkat med större dragningskraft på mig än tidigare. Ett vatten med härliga strömmar och stora djup nära land där allsköns fisk numera faktiskt går helt fria från trålare sedan tjuvfiskare tillsynes lagt ned denna verksamhet. Nya rapporter om sillätande silvertorpeder tjocka som söndermäskade spegelkarpar har naturligtvis också en lockande effekt. Att få fiska längs denna kust är enligt mig en ynnest. Undrar bara hur länge det dröjer innan någon oligarks skuta läcker ut sin skit och ödelägger min favoritsträcka. Tyvärr bidrar även jag till att dessa rostiga halvvrak trafikerar sundet. Detta genom mitt tokberoende av de fossila bränslen de levererar vilka jag behöver bland annat när jag ska ta mig ut till fisket.

         

Den senaste tidens blåst och skitväder har uteslutit kustfisket för min del. Vid denna årstid går det emellertid att få kontakt med sundets öringar i alla fall har jag nu fått lära mig. Guidad av flugfiskegurun Jocke Olsson hade jag häromdagen en mycket trevlig afton vid Råån. Vi startade kring 17.00 och direkt avslöjade stor fisk sin närvaro med både slag och hopp. Jag är inte så van vid att se så kraftig fisk så mina nerver blev hårt prövade denna kväll. Förutom fisk i grov kaliber fick jag också bevittna kungsfiskare för andra gången i mitt liv vilket är lika fantastiskt varje gång.

 

         
Smygfisket i den smala ån är hårt prövande och frustrerande för en flugfiskare som inte till fullo bemästrar konsten att rollkasta. Med lite instruktioner och träning gick det dock bättre och att kroka en fisk kändes efter ett tag i alla fall teoretiskt möjligt. I vårt gäng var vi tre personer och i halvtid summerade vi till en bommad tagning vid en liten nacke och en liten dragning i ett större lugnvatten.

Innan mörkerpasset startade adapterades tafsen med större mörkare flugor. Den fluga jag tilldelades (se bild) var en zonkervariant med ett skönt stuk. Den såg riktigt giftig ut i vattnet och bakre delen av dubbelkroken var försedd med en limprick med fluopulver. Att lysa med panlampan på flugan resulterade därför i ett läckert grönt ljus som varade i cirka 10 minuter.

         
Enligt expertis var vattnet lagom färgat och himlen tillräckligt molnig för att vi skulle få ett mycket intressant fiske. Så rätt så, klockan tio skriker kollegan från mörkret och vi ser spänt på när en praktfull fisk i trekilosklassen drillas och landas. En kvart senare är det min tur och en fisk tillsynes stöpt i samma form får till slut finna sig i att bli upptagen på land och fotograferad innan den får återvända dit den kom ifrån. En av de finaste flugöringarna jag fångat.

 

/Rikard Westbom, 6 september 2007

 

         

 

 

 

 

[upp]

© 2007 Lustfiskarna