upp

upp
18 augusti 2007: Sommaröring!

[föregående]   [nästa]

Kvällen inleder jag och Lukas vid eldstaden, spanandes ut över ett hav som växlar skepnad alltmedan korvarna grillas och slukas. Ena stunden uppehåll, nästa regn, vinden vänder och vrider och växlar i styrka innan den till slut lugnar ner sig och bara en svag pålandsvind återstår. När vi väl är framme vid kaffet får vi även se en skymt av solen innan den försvinner ner i havet. Fiskedags.

När spöet plötsligt spänns upp i en härlig båge känns det helt overkligt – precis så overkligt som det bara kan kännas efter att resultatlöst ha fiskat i timmar, dagar, veckor och... Likheten med laxfisket är slående, där ju hugget alltid kommer som en blixt från en klar himmel och det är först efter några ögonblicks total förvirring som man verkligen förstår vad som hänt. En känsla av skräckblandad förtjusning följer snabbt därpå. Hur ska det gå? Sitter flugan bra? Kommer tafsen hålla? Vem vet.

Öringen stretar på ordentligt och bjuder på den ena rusningen efter den andra. Plötsligt får den för sig att simma över på andra sidan udden där jag står så att vi får några större stenblock mellan oss – inte bra. Men efter att ha gått och stångats en stund under hög spöföring återvänder den som tur är till djupare vatten. Några rusningar och hopp följer innan den börjar visa tecken på att tröttna.

 

När håven åker fram bjuder öringen på den obligatoriska sista långrusningen men när väl den är överstökad kommer den glidande som på ett snöre rakt ner i håven. Stor och silverblank är den och med en underkäkskrok som ger den ett lite vilt utseende. Härligt! Den orangea Fluffmärlan med ljusgråa ben sitter stadigt förankrad i vänster mungipa. Vågen stannar på 3150 gram.

Framåt 11-snåret börjar vi känna oss färdigfiskade. Minuterna efter vi fällt ihop spöna plaskar det till, på bara 10–15 meters avstånd! Beslutsångest. Plasket lät dock lite väl ihåligt för att skapa någon riktig fiskefrossa, varför spöna får stanna kvar i tuberna. Nästa gång.

19 grader i vattnet idag. Senast vi fiskade, på sydkusten i förra veckan, använde jag samma temperatur som ursäkt för att vi inte fick någon fisk... Dags att komma på nya ursäkter för framtida bomturer! Den gamla klyschan "flugan i blöt så kan allt hända" gäller dock fortfarande, mer än någonsin tidigare.

 

/Johan Häkkinen, 20 augusti 2007

 

 

 

[upp]

© 2007 Lustfiskarna