upp

  12 april 2007: Spöpremiär med mersmak!                        [föregående] [nästa]
Den svaga nordvästliga vinden lämnar sundets solglittrande yta nästan helt oberörd. En underbar eftermiddag är det, förmodligen lite väl underbar för fiske, åtminstone i ytterligare ett par timmar. Klockan är snart halv tre.

På parkeringsplatsen hamnar jag i samspråk med ett par dobbfiskande kollegor som är på väg hem efter ett givande fiske. De lastar in en 1,5-kilos blänkare i kofferten och berättar sig även ha återutsatt flera stycken, samt sett en större efterföljare. Fram till sena förmiddagen hade det tydligen varit som bäst medan timmarna runt lunch inte gett någonting. Kanske bidrar "det försvinnade vattnet" till att huggsexan kom av sig, resonerar de innan vi skiljs åt. På håll ser jag stranden ligga blottad och mörk. Bäst att skynda långsamt tänker jag, det är ingen som helst panik.

Å andra sidan är jag rejält sugen att premiärfiska mitt nyinförskaffade spö – ett Kinetic Ultralite av hela 12 fot 6 tums längd. Jag lyckas inte motstå frestelsen. Med skyddsplasten kvar på korkhandtaget sveper spöet snart iväg sin första dobb och jag fattar tycke för det direkt! Den 15 gram lätta kastdobben är perfekt belastning för spöet och det känns även förvånansvärt distinkt med tanke på den relativt långa längden. Lätt är det också, snudd på ultralite faktiskt.

Ett tiotal kast hinner jag med innan spöet bugar till för första gången – helt otroligt! Det är en liten miniblänkare som under ett spinnstopp fattat tycke för den lilla gråkroppade rosa Fluffmärlan i storlek 6.

  Öringen krokas av och stående med det 12-gradiga vattnet upp till midjan unnar jag mig en liten paus för att knäppa några solskensbilder på spöet. Ett par foton hinner jag med innan ett kraftigt plask snett bakom mig får mig på andra tankar! Öring, vad annars, trots att tanken känns helt overklig. Halvsekunden och en "vänster helt om" senare hivar jag ut dobben över de utdöende vakringarna på några spölängders avstånd.

 

Det kraftfulla hugget får hela spöet i gungning! Det långa och följsamma spöet har inga som helst problem att dämpa öringens alla krumbukter, där den blänkande far fram i det glasklara vattnet tätt över tångskogen. Ett hopp hinner den även bjuda på innan den hamnar i håven. Drygt 50 centimeter och fin är den men inte riktigt så fin som jag vill att min nästa middagsöring ska vara! Inga tveksamheter får råda och den ska  naturligtvis även ge mig ledningen i FULTON 2007 med dunder och brak! Jag låter gränsfallet agera fotomodell några sekunder innan den får friheten åter. Långlunch följer, på bästa middagstid.

 

Mitt öringteoretiserande får sig en rejäl knäck idag. Tydligen var det så att öringarna gillade att solbada, precis som jag, för trots att jag verkligen ger det chansen skymningen ut händer absolut ingenting. Bortsett då förstås ifrån att jag räknar in ännu ett i raden av konstiga och roliga strandfynd när jag hittar Buffalo Bills hatt liggande på stranden. Alltid något!

Ps 1. Mitt nya spö köpte jag av Berne på Bringséns Sportfiske i Mörrum för 1399kr. Berne nås på telefonnummer 0454-50750. Ds.

Ps 2. Vadarna läcker! Mina nya neoprenvadare har avslöjat sin akilleshäl, vilken sitter i grenen! Blott en handfull fisketurer kom vadarnas ack för korta liv att innehålla efter att ha premiärdoppats för drygt en månad sedan (Fiskerapporten 4 mars 2007). Dålig kvalitet, minst sagt! Som tur är har jag kvittot kvar varför det förhoppningsvis går bra att reklamera dem och få ett par nya, som kanske, kanske tar mig torrskodd åtminstone fram till sommaren! Ds.   

/Johan H

 

                               [upp]

 © 2007 Lustfiskarna