upp

13 mars 2007: Fritidsfiske på olika villkor                             [föregående] [nästa]

Min kollega tar stor plats när han fiskar. Med början ett fullt dobbkast framför mig har han mutat in ett revir som sträcker sig flera hundra meter västerut, eller är det kanske ”bara” exakt de föreskrivna 180 metrarna!”? Jag är skeptisk. Fiskaren själv syns inte till, det enda som avslöjar hans närvaro är flaggorna som guppar ute i det soldränkta havet. Vem vet, kanske sitter han hemma och bläddrar i kokboken för att hitta något smarrigt sätt att tillaga alla besor som hänger livlösa i hans nät!?

Fritidsfiske kan bedrivas på många olika sätt, åtminstone om man ska tro gällande fiskelagstiftning. Vi spösvingare fritidsfiskar med handredskap, nätfiskaren med s k rörliga redskap. Jag tycker det känns olustigt att ens nämnas i samma texter som nätfiskarna (Fiske i Skåne län).

 

Jag, Kristian och Rikard växlar några ord med en trio flugfiskare som visar sig ha blivit ”innätade” mitt under pågående fiske! Nu är de upprörda och har ringt till Kustbevakningen och berättat om nätfiskarens hänsynslösa beteende. Responsen hos myndigheten var tydligen minst sagt ljum och med ett så luddigt och tandlöst regelverk är väl inte annat att förvänta, tyvärr.

 

För så vitt jag förstår bryter inte nätfiskaren mot gällande bestämmelser, annat än möjligtvis mot det stycke där det klargörs att ”den som kommer först till en fiskeplats har företräde”. Vad kan påföljden tänkas vara för det? Ett "ajabaja, gör inte om det är du snäll", möjligtvis, om ens det!? Nätet har han rätt att sätta precis hur nära land han vill och det är precis vad han gjort!

Kanske är det jag som trots allt har missuppfattat bestämmelserna för halvtimmen senare samlas det en större folksamling utanför näfiskarens bostad och kort därefter ror han ut och samlar in sitt nät, efter bara några timmars fiske! Miraklens tid är tydligen inte förbi!

Plötsligt har vi hur mycket plats som helst att fiska på och det känns som vi har en hel del att ta igen efter att mest ha legat och slappat i solen hela eftermiddagen. Frånlandsvinden är inte vidare inspirerande, svag är den dessutom, till skillnad från det gassande solskenet som inte heller det bidrar med någon inspiration. Nätet slapp vi dock, tack och lov.

Skymningen kommer och med det försvinnande ljuset kommer fiskesuget smygande. Det blir ett par miniblänkare till slut och det är inte utan att vi tänker att de var väl för små för att fastna i maskorna...

/Johan H

[upp]

 © 2007 Lustfiskarna