upp

4 mars 2007: Besten på kusten!

   [föregående]  [nästa]

Linan hasplas av varv efter varv med ett svagt rasslande läte. För min gamla flätlina var det inte helt självklart för linvarven att lämna spolen i tur och ordning och det ställde till mycket förtret, minst sagt. Så gjorde även mina läckande vadare. Båda är nu ett minne blott.

Fem minuter hinner jag begagna min nyinförskaffade utrustning innan det hugger! Mycket bättre kan det inte bli förutom att blänkaren förstås kunde varit några kilo tyngre och, framförallt, på rätt sida om 50-strecket.

Jag, Znaran och Mange – Znarans kollega och vapendragare vid allehanda friluftsäventyr – fiskar i gassande solsken med dobb, dobb respektive spinn. Alla sätt är tydligen goda och snart snart har vi alla fått returnera varsin öring och börjat hoppas på att öring nummer två ska vara en riktig best till blänkare.

En dimbank rullar plötsligt in och målar allt i grått men en kaffepaus senare flödar solen återigen från en klarblå himmel.

Mange avslutar sin dag, som utöver öringen summeras till några liter havsvatten i vardera vadarskaft. Znarans specialknep med regnbyxor under vadarna fungerade bra, en liten stund! Mina fötter förblir dock torra hela dagen – bäst att passa på att njuta så länge det varar...

Det blir ingen best till blänkare idag heller utan istället blir det ytterligare varsin returnerad öring. Men en best får vi beskåda likväl, ett riktigt praktexemplar dessutom! Med en kroppslängd på bortåt 2 meter och ett vedervärdigt yttre utgör den en vämjelig syn, där vi finner den bland strandstenarna under vår promenad hemåt.

Fotot på besten är alltför makabert att visas men jag kan avslöja att det var en gråsäl som säkert hade legat ute och guppat på havets böljor i flera veckor innan den fann sin sista vila på den skånska sydkusten.

/Johan H

Notis: Meddela Naturhistoriska riksmuseet om du hittar en död säl. Mer info

[upp]

 © 2007 Lustfiskarna