upp

18 februari 2007: Öringar på distans 

 [föregående]  [nästa]

Mötet mellan hav och land är mäktigt och kaotiskt. Vågorna tornar snabbt upp sig till halvannan meters höjd innan de fräsande bryts i spillror, några meter framför våra fötter, tack och lov. Dobbarna landar långt bortom bränningszonen och fiskas hem genom betydligt lugnare vatten. Det fyragradiga vattnet är lågt och förvånansvärt klart med tanke på det kaotiska skådespelet.

Jag och Kristian är tillbaka på sydkusten och med oss har vi min namne, mera känd under smeknamnet "Znaran", åtminstone bland våra gemensamma vänner. Ett SMS för ett par dagar sedan fick honom att ge sig ut och proviantera och han står nu rustad för en dag på kusten, efter flera års frånvaro.

Den tidigare spinnfiskaren har stöpts om till dobbfiskare och på tafsen hänger en Fluffmärla. Jag känner mig nöjd! Återstår bara en liten detalj innan min indoktrinering är slutförd...

Znaran presenterar sig omgående, med ett magplask, när en våg sveper undan fötterna på honom! Jag minns mitt eget senaste vinterbad på kusten, då jag ramlade framlänges, fastnade med ena foten i håven och tvingades sparka mig loss innan jag återfick fotfästet. Det var inte det minsta angenämt.

 

Vågorna fortsätter rulla in, trots att vinden som skapade dem för länge sedan ebbat ut och ersatts av en ny och svagare vind från väster. Fisket flyter på, utan några fler större incidenter men dessvärre även utan några hugg.

På eftermiddagen visar Znaran till slut vägen med en "huvudstjärting" som han timmen senare följer upp med en undermåttig blänkare. Den lovliga och blanka öringen får dock vänta till nästa gång.

Jag och Peter? Ett missat hugg respektive en handfull bärnstenar blev det för oss idag. Det var Znarans dag idag, helt och fullt. Jag hoppas och tror det inte kommer dröja flera år innan han ger sig ut och fiskar nästa gång!

/Johan H

[upp]  © 2007 Lustfiskarna