upp

3 maj 2006: Besorna börjar blänka!                   [föregående]   [nästa]

18–19 grader och en knallblå himmel får mig inte att jäkta ut till havet utan det dröjer ända fram till strax efter kl 6 innan jag åter står och blickar ut över sydkusten. Den utlovade måttliga/friska sydostliga vinden fick mig också att tveka länge och väl men väl på plats ser jag att vinden knappast är av mycket mer än måttlig styrka och att precis lagom höga vågor rullar in mot land. Perfekta förutsättningar för flugfiske.

 

Vattentemperaturen håller för öringen optimala 10 grader och det bör innebära att fisken nu börjar bli rejält aktiv och gärna födosöker i hela vattenmassan och jagar ikapp vad som där kan tänkas simma förbi! Valet faller på en rosaryggad Fluffräka i mellanstorlek, vilken bör synas precis lagom mycket i det turbulenta och något färgade vattnet.

Den senaste tidens stamställe ger ingenting och jag bestämmer mig för att vandra bort till den bukt där Rikard tog en fin öring för drygt en månad sedan (Fiskerapporten 1 april 2006)  och där även Lukas tappade en rejäl blänkare för några år sedan. Blankingbukten kallar vi den.

Jag vadar mig i position 30–40 m öster om bukten, drar ut hela fluglinan och skjutlinan och låter kastet svepa iväg snett över mot buktens inlopp. Två drag och fast fisk! Tunga bugningar avslöjar med en gång att det är en rejäl öring och efter några sekunders statisk dragkamp och stångande bestämmer sig öringen för att ge sig ut på djupare vatten! Backingen rinner ut meter för meter i en långsam och jämn rusning under hård press. Efter 5–6 meter stannar öringen upp en stund för att stångas innan den återigen ger sig iväg på en kortare rusning.

Öringen är nu på 40–50 meters avstånd och det är inte utan att jag börjar undra vad det är jag har krokat egentligen! Vilken härlig kraft öringen uppvisar! Kan det vara en blänkare uppemot den magiska 5-kilosgränsen eller? Jag är mycket nyfiken på att få en skymt av öringen och ska det av någon anledning inte gå vägen så är det det absolut minsta jag begär!

 

Krafterna börjar sina och snart har jag backingen, skjutlinan, hela fluglinan på rullen och öringen strax utanför spöspetsen. Ännu har jag ej sett något silverblänk men å andra sidan står solen lågt så det kanske inte är så konstigt – den tuffa fajten vittnar väl om att det är en rejäl blänkare och inget annat, eller?

Öringen glider slutligen in i håven och visst ser den ut att vara både blank och kraftig men det känns som att det där sista lilla saknas… Jag synar den länge där den ligger i håven och till sist bestämmer jag mig för att  låta min tvekan komma öringen till godo och befriar den från Fluffräkan. Efter sig lämnar den några silverglänsande fjäll som får mig att fundera ytterligare en en stund innan jag slutligen övertygar mig att den faktiskt inte var i toppkondition…

 

Knappt 70 cm var den hursomhelst och om några veckor hade det varit en magnifik fisk men nu stannar det vid att vara en magnifik upplevelse – gott nog det, nästan!

   

Ut i vattnet igen och efter några minuter är det dags igen! Fluffräkan bärgar snart öring nummer två som är knappa halvdecimetern kortare än sin föregångare och nu är det inga tvivel om att det är en utlekt fisk och snart har även den återgått till sitt rätta element.

Jag hoppades kunna namnge den här lilla inlägget ” Tredje gången gillt”, men tyvärr blir det ingen blänkare idag. Jag kommer dock ge det en rejäl chans de kommande veckorna och den senaste tidens ”monsterbesor” gör att jag känner en viss optimism inför uppgiften!

Till helgen blir det dock laxfiske i Mörrum och det bör ge besorna ytterligare lite tid att börja blänka på allvar innan jag är tillbaka.

/Johan H

[upp] © 2006 Lustfiskarna