upp

25 april 2006: Bland sydkustens dimhöljda  öringar! [föregående]   [nästa]

Vilken besvikelse! Då jag passerar Mossby på min färd mot sydkusten förväntar jag mig i vanlig ordning att få se havet glittra inbjudande borta i horisonten men det enda jag ser nu är…. ingenting…, borsett från en kompakt dimma som snart har omslutit mig helt och fullt! Plötsligt känns det som att jag är väldigt sent ute för med denna dimman lär det inte bli mycket av det planerade kvällsfisket. Det fiskeljus som eventuellt överhuvudtaget erbjuds lär försvinna snart. Klockan är nu knappt 5.

Vid strandkanten är det 50–60 meters sikt och solen skymtar bara svagt bakom den kompakta dimman. Den svaga sydliga vinden som var tänkt att bädda för ett givande kvällsfiske känns nu mer som en belastning, för den lär knappast ha förmåga att skingra dimman.

Flugspöet riggas och en ny kreation – Marabumasken, en borstmaskimitation i brun marabu – knyts på tafsen och snart tar den sitt livs första dopp. Flugan är bunden på en 4:ans streamerkrok med extra långt skaft, vilket jag dessutom ytterligare "förlängt" med en bit nylonlina, på vilken jag har fäst in stjärten för att därmed få maximal storlek på flugan men minimalt med trassel från den länga stjärten.

På bara ett par kastlängders avstånd flyter himmel och hav samman och det är en märklig känsla att för en gångs skull nästan kunna kasta flugan till havets ände! I mitt undermedvetna är jag nog ganska skeptisk till att lyckas hitta någon öring i dimman, för sällan har jag väl blivit så förvånad OCH nöjd när jag plötsligt står där med böjt spö! Öringen visar sig var en blänkare av knappt godkänt mått, vilket framgår först då den på några meters avstånd visar upp sig i ett hopp och då samtidigt passar på att ”spotta” ut flugan…  Nåja, den skulle ändå gått i retur…

Under den följande kaffepausen i Mikael Anderssons sällskap, mera känd från tidigare dagboksinlägg som medfiskaren som refererar till solen som ”lampan”, känner vi hur vinden börjar öka i styrka samtidigt som den vrider till en sydostlig riktning. Scenförändringen är snabb och total! På bara en kvart är dimman skingrad och havet ligger nu precis så vackert och inbjudande framför mig som jag hade föreställt mig det skulle göra då jag ett par timmar tidigare vände blicken söderut utanför Mossby.

Ut i vattnet igen och ett par minuter senare ser jag i ögonvrån en rejäl öring gå upp och vända i ytan på bara en knapp kastlängds avstånd! Jag sliter in linan, får upp den i luften och ett par sekunder senare fiskar flugan fram där vaket var….Inget händer…Hann den verkligen försvinna så snabbt eller skrämde jag den kanske eller ratade den min borstmask eller…. Jag sprider de följande kasten över en större yta men inget händer – händerna vill dock inte sluta skaka!

 

Ytterligare ett par vak följer, men nu dessvärre knappt utom kasthåll. Istället för att börja vada efter öringarna står jag kvar och hoppas de ska komma närmare. Ja, där satt den! Men med ens känner jag att det inte är DEN öringen utan det är ännu en liten blänkare och den väljer dessutom att gå samma väg som sin föregångare – frustrerande!

Mikael har tacklat haspelspöet med fluga och dobb och nu är det hans tur att stå där med böjt spö! Kvällens tredje miniblänkare befrias snart från sin Magnus och får friheten åter med uppmaningen att hämta några mer storvuxna släktingar!

Kvällen går mot sitt slut och när den nya kreationen ändar sitt framgångsrika men ack så korta liv bakom en sten känns det som ett naturligt avslut på dagens fiske. Marabumasken får klart godkänt och har definitivt förtjänat en permanent plats i flugasken. Dock kommer jag binda den på mindre krok än dagens exemplar, vilket förhoppningsvis kommer medföra att öringarna inte kan bända sig fria i tid och otid!

Mikael påpekar att han är osäker på om det verkligen finns borstmaskar på sydkusten och vidare upp i övriga Östersjön och den möjligheten har jag inte ens skänkt en tanke!  En senare kontroll på webben ger honom rätt men ändå inte för det finns tydligen en från Nordamerika invandrad art sedan mitten på 1980-talet (länk). Var dag lär man sig något nytt!

/ Johan H

[upp]

    © 2006 Lustfiskarna