upp

       

19 april 2006: Fiske i lampans sken!                      [föregående]   [nästa]

         

"Lampan är uppe" skulle säkert en för mig ny bekantskap här på sydkusten uttryckt det, men vare sig han eller någon annan medfiskare syns till idag. Bara jag och lampan, följaktligen. Solskensdagen innehåller även en fläktande vind från sydväst och, tro det eller ej, det känns som det är läge för flugspöet!

 

       

6–7 grader i vattnet och det märks att havet har börjat vakna till liv för i strandkanten pilar märlorna fram och tillbaka och flera av hannarna har kidnappat en partner som hålls fast i ett säkert grepp för att säkerställa att just han lyckas med det han är evolutionärt programmerad för. Naturen har sin ordning, vi våran.

       

I strandkanten ligger en hel hög av märlornas gamla trånga vinterkostymer som nu tycks ha blivit avslängda i en kollektiv anda. Själv har jag lämnat långkalsongerna och en av fleecejackorna hemma och det är nog så nära en skalömsning jag kan komma! 

       

Inga räkor syns till och ej heller borstmaskar eller tobisar men dom två sistnämnda är ju lite mer svårfunna och dom finns säkert där ute någonstans, om inte annat så lär dom vara på gång i brådrasket.

       

Den senaste tidens favorit – den rosaryggade minifluffmärlan – känns som ett helrätt flugval. Spöet riggas och tacklas med ett nybundet exemplar som förhoppningsvis inte skall sluta sitt liv lika snöpligt som sin föregångare (11/4)...  Nåja, bättre det än bakom en sten!

       

Redan efter några minuter stramar det till i linan men mothugget resulterar dessvärre inte i något bugande spö utan enda responsen är en blänkande öringsida ute bland vågorna. Inte kul att  missa blank fisk men jag försöker trösta mig med att det inte såg ut att vara någon vidare storlek på öringen.

       

Hugget kommer och löslinan åker ut mellan fingrarna på mig i en  rasande fart! Kors och tvärs, fram och tillbaka går den våldsamma färden och jag får handköra öringen en bra stund innan jag har den på rullen och slirbromsens lugnande läte äntligen går igång! Det syns inget silverblänk i vågorna denna gång och snart leder jag in en besa på drygt 65 cm i håven. Den lilla Fluffmärlan har slunkit ut genom gälbågarna och sitter förankrad utvändigt och jag lirkar loss den, klipper av tafsen och drar linan genom munnen på den innan jag kan vända ut och in på håven och tömma den på dess innehåll.

         

Vinden mojnar och plötsligt infinner sig känslan av att jag står och fiskar i ett gigantiskt akvarium och det är inte bra! Inspirationen försvinner och jag tar en paus i solskenet men när jag slår upp korpgluggarna en stund senare är läget tyvärr oförändrat och solen står ännu alltför högt för att akvariekänslan skall vilja försvinna. Jag bestämmer mig för att åka och reka nya fiskeplatser men, borta bra men "himma" bäst, skulle man kunna säga, för snart är jag tillbaka och, glädjande nog, vinden likaså! Vinden har vridit över till syd/sydost och skvalpet ser nu riktigt bra ut igen!

 

       

Inga mer hugg dock och kanske är det så att det är eftermiddagsfiske som är bäst ännu? Ett par grader till i vattnet är nog vad som behövs för att få igång kvällsfisket på allvar.

/Johan H

       

   

[upp]

© 2006 Lustfiskarna