upp

 

 

11 april 2006: Svart & Silver!                                 [föregående]   [nästa]

 

En efter en ramlar vi in på vårt drömkontor. Jag vid 1-tiden, Kristian strax efter 2 och Lukas är sist ut med en mycket sen ankomst ytterligare ett par timmar senare. Samlingsplatsen är sydkusten och på önskelistan står blanka öringar, som så många gånger förr.

Bara några enstaka blåa fläckar i ett annars kompakt men ändå tunt  molntäcke, 56 plusgrader i luften och en måttlig sydvästlig vind är vad som erbjuds idag. Vinden får mig att återigen välja dobben och det börjar bli en dålig vana men faktiskt en ganska angenäm sådan!

Den rosaryggade minifluffmärlan från senast  får förtroendet (Fiskerapporten 7 april 2006) i det klara vattnet och jag startar upp fisket från en sandig bukt och rör mig mot en udde där bottnen övergår i leopardbotten. Efter några få kast stramar det till rejält i linan och mitt mothugg besvaras av ett tvärstopp följt av tunga gungningar i spöet! Storfisk hinner jag tänka innan spöet plötsligt fjädrar tillbaka....Mina värsta farhågor besannas då jag vevar in dobben och ser att den i släptåg har en tom tafsspets. För hård press? Öringtänder? Dålig knut? Det är bara att välja – resultatet är detsamma!

Med något skakiga händer knyter jag på en ny fluffmärla, nu en helgrå i något större storlek eftersom dom rosaryggade hastigt men mindre lustigt tog slut.  Kastet går och omgående är det kontakt igen! Hugget är så våldsamt att rullen skriker till innan jag ens hunnit göra mothugg och nu bär det av i expressfart några meter innan en gigantisk stjärtfena plötsligt visar sig ovan vattenytan. Dessvärre ser den svarta stjärtfenan ut att övergå i en lika svart stjärtspole och visst är det en besa som jag har fått på kroken.

Snart glider den in över håven och väl i håvens garn synar jag mungiporna noga men där syns ingen extra fluffmärla men någonstans där inne i det väldiga gapet sitter den säkert. Jag bryr mig inte om att be öringen gapa stort utan den får omgående lämna den trånga håven. Drygt 75 centimeter uppskattar jag längden till och jag kan bara önska att vi syns om en månad eller två igen...

Fisket fortsätter ut mot udden och snart krokar jag  fisk nummer två och nu blänker det av silver genom vågorna! Kristian anländer precis i lagom tid för att fånga oss på bild tillsammans. 53 cm, 1,5 kg och vacker som en dag!

Lukas anländer och med honom kommer även ljuset eller är det möjligen så att molntäcket obemärkt har skingrats under eftermiddagens gång!? Hursomhelst,  himlen är nu målad i ljusblått och den lågt stående solen sprider ett härligt ljus över havet och ger goda förhoppningar inför det fortsatta fisket.

När jag framåt 6-tiden återvänder till udden är det dags för nästa hugg – en besa på drygt 60 cm har fattat intresse för min rosa fluffräka.

Dagen avslutas i sena skymningen och vi sprids åt samma håll som vi några timmar tidigare anlöpte från, men nu i motsatt riktning.

/Johan H

 

 

    [upp] © 2006 Lustfiskarna