upp

         

1 april 2006: 3 fiskare & 3 fiskar

               [föregående]   [nästa] 

         

Lördag 1 april 2006 står det på Sydsvenskans förstasida, men det är inget som hindrar mig från att några sidor in i tidningen låta mig förvånas och förundras över att påven tydligen har varit på ett spontanbesök i Malmö! Vad häftigt tänker jag när jag synar bilderna på påven iklädd sin röda kåpa och med sin favoritkardinal och en solglasögonprydd livvakt i släptåg!

  

       

Till mitt försvar bör väl ändå framhållas att jag inte lusläste hela artikeln för då hade jag förmodligen genomskådat bluffen men helt säker kan man förstås inte vara! Istället är det min sambo som avslöjar aprilskämtet för mig senare under eftermiddagen och hon passar då även på att några minuter senare lura ut mig på balkongen för att där syna den stora spricka som tydligen har uppstått i vårt balkonggolv medan jag har spenderat dagen ute vid havet...! 

       

Jag vill inte påstå att jag generellt sett är speciellt lättlurad men däremot tror jag oftast det bästa om folk och när någon berättar något för mig, tar jag därför det för att vara sant! Något godtrogen kan jag väl om än något motvilligt bekänna att jag är, men det är en egenskap som jag tycker har många fördelar, speciellt när det gäller utövandet av en viss hobby som denna text alldeles strax skall börja handla om. Vid fiske skadar det inte alls att vara lite godtrogen eftersom man då lätt kan intala sig själv att snart hugger det nog och därför oförtrutet fiska vidare kast efter kast,  timme efter timme....

       

Huruvida mina medfiskare för dagen – Rikard och Lukas – är godtrogna låter jag vara osagt men visst har vi spenderat många fisklösa timmar tillsammans utan att låta oss nedslås något nämnvärt av det. Gamla meriter för vi gärna och ofta på tal och när det inte riktigt går som vi tänkt oss finns det många ursäkter att ta till och återanvända i nya kombinationer.

       

Idag befinner vi oss på sydkusten och det ser lovande ut, till och med mycket lovande: några meter sydvästan, halvmulet och en 5–6 grader i luften – idag blir det säkert fisk! En havsörn cirklar över huvudet på oss likt en asgam och kanske anar den att här vankas det fisk till middag, för den hänger majestätiskt kvar en stund där uppe i skyn innan den seglar vidare till nya luftmassor.

         

Rikard och Lukas riggar flugspöna medan jag bestämmer mig för att "referensfiska" med dobben och får ta emot några gliringar för det men det bjuder jag så gärna på, för jag räknar med att få skratta det sista (och det hjärtligaste) skrattet senare i eftermiddag... De friliggande och för flugspöet oåtkomliga reven utövar en stark dragningskraft på mig och planen är att det är dom som ska hjälpa mig att ge mina medfiskare en demonstration i vilken potential dobben har här på sydkusten! 

 
         

Rikard stannar kvar och fiskar i bukten utanför vårt  basläger medan jag och Lukas traskar till andra sidan bukten för att fiska oss hemåt mot Rikard och de dignande och lockande matsäckarna. Efter en knapp kvarts fiske ser jag att det plaskar i änden på Rikards lina och bara halvsekunden efter att jag uppmärksammar Lukas på detta står jag där själv med böjt spö! En knappa halvmetern lång besa har fattat tycke för min orange/grå fluffmärla och efter några minuters dragkamp får den friheten åter.

Rikard har även han landat sin fisk och nu springer han fram och tillbaka på stranden i skytteltrafik och det bådar ju gott tänker jag och snart har nyfikenheten tvingat upp mig på torra land.

         

– Den är inte helt fullmatad men ganska fin, säger Rikard då vi ses en rask promenad senare och det dämpar min entusiasm över att få se fisken något, men det visar sig vara en obefogad farhåga för visst är den i fin kondition och rejält stor dessutom – 3,2 kg visar vågen och Rikard är glad som en lärka!  

 
         

Lukas ansluter till beundrarskaran och vi känner oss riktigt optimistiska inför eftermiddagen som vi är övertygade  kommer bjuda på minst ett par öringar till, åtminstone påstår jag det och det är ingen som säger emot....

Bukten ger ifrån sig ännu en öring och nu är det Lukas spö som spänns under tyngden av en undermåttig besa som snart har fått friheten åter.

Under eftermiddagen mojnar  vinden och det mulnar även på rejält och det känns som att chanserna till hugg minskar med en gång. När sen dimman sveper in och lägger sig som ett lock över kusten ser vi det för gott att packa ihop och åka hem.

Ett par fiskar till för dobben hade jag förväntat mig men dom tar jag nästa gång!

/Johan Häkkinen

         
    [upp] © 2006 Lustfiskarna