upp

   

21 mars 2006: 2–0 till dobben!                       [föregående]      [nästa] 

 

En betydligt mer sparsmakad inställning till vilket väder som kvalificerar som fiskeväder har resulterat i att det hittills bara har blivit en knapp handfull besök på kusten, att  jämföras med förra säsongen då jag säkert var uppe i dussinet fullt och mer därtill, vid denna tiden på året. Det något mer återhållsamma upplägget har lett till att jag inte har "fiskat mig mätt" nu när våren nalkas utan är istället riktigt fiskesugen och ser fram emot många, långa och sköna dagar vid havet de kommande veckorna.

DMI har till idag utlovat att den senaste tidens förhärskande nordanvindar ska vrida över till en måttlig sydvästan och att solen ska skina från en klarblå himmel och det ser ut att stämma alldeles utmärkt, konstaterar jag och Rikard då vi anländer till sydkusten och blickar ut över ett soldränkt hav. Vinden ser väl iofs inte ut att riktigt nå upp i utlovad styrka men det är ju knappt middagstid än så det kommer säkert öka under eftermiddagen, för, till skillnad från SMHI har DMI sällan fel när det gäller att förutspå vädret för oss som fiskar längs med Sveriges sydligaste rand.

En lärka drillar i högan sky och det är ju ett säkert vårtecken sägs det men det krävs nog lite mer än en liten fågel innan jag låter mig övertygas om att vargavintern äntligen har gett vika. Is och snö kantar havet och det är ingen värme i vinden, dagen känns betydligt mer som en fin vinterdag än något annat. Vem vet, kanske någon strandflanör snart finner det lilla livet liggandes i en snödriva och genast är spekulationerna igång om fågelinfluensan månne har skördat sitt första offer på sydkusten..!?

Vattnet är klart och lågt och vi resonerar oss fram till att något smått och diskret säkert skulle kunna vara det som kan locka öringarna till hugg idag. Ett par svordomar senare klämmer Rikard ur sig att han glömt flugasken hemma och jag försitter naturligtvis inte min chans att försöka övertyga honom om Fluffräkornas och Fluffmärlornas förträfflighet och gläntar därför välvilligt på asken. Han fattar tycke för en grå Fluffräka och jag kompletterar med en dito Fluffmärla. Streamer-asken behålls stängd och förs inte ens på tal.

Flugspöna tacklas och vi fiskar av stenskravlet som ligger precis utanför vårt "basläger" innan vi förflyttar oss in till den  bukt som bryter av den raka kustlinjen och som bör vara en given hotspot vid denna låga vattentemperatur, som för övrigt  ligger på strax under 3 grader oavsett var vi mäter. Ytvatteneffekten är säkert påtaglig trots att vi inte kan mäta den med våra "stenålderstermometrar" men någon vattentemperatur över magiska fyra grader är knappast att hoppas på trots att solen gör sitt allra yttersta för att värma upp det vatten som skvalpar in mot strandkanten i ett sakta gemak.

En mindre bäck mynnar ut i det inre av bukten och späder med sitt utflöde ut det salta havet och buktens därmed relativt sett lägre salthalt bör, enligt konstens alla regler, utöva en magisk dragningskraft på traktens alla vinterstela öringar men det återstår att se hur det ligger till med den saken. Inte sällan konstaterar man att öringen verkar vara mer utav en planlös praktiker än en kalkylerande teoretiker och att försöka bli klok på var den väljer att simma är ofta lika svårt som det är inspirerande!

Kanske är det så att idag stämmer teorin för i inloppet till bukten avslöjar en öring sin närvaro då den fattar tycke för min Fluffmärla men dessvärre fjädrar spöet upp i samma stund som jag konstaterar att det verkar vara en rejäl bit som jag hakat fast i och med ens börjar funderingarna komma om vad det egentligen var jag gick miste om..  Jag fiskar av bukten minutiöst men det vill sig inte mer och en kaffepaus har sällan känts mer vältajmad än nu, inser jag där jag står med en något bitter eftersmak och fötter som stelfrusit efter att ha stått orörlig en bra stund.

Under kaffepausen bestämmer jag mig för att  ändra taktik något och istället fiska av de friliggande rev som vågorna bryter över, dels en bit ut i bukten där jag hade hugg men även på ett par andra ställen i närheten. Detta låter sig dock inte göras med flugspöet och definitivt inte nu när vinden har börjat friska i lite mer, utan istället tacklar jag haspelspöet med dobb och fluga, en rosa Fluffräka i mellanstorlek för att vara mer exakt.

Revet i bukten ger förvånansvärt (!) nog ingen kontakt men när jag förflyttar mig till till nästa rev blir det kontakt per omgående på vindsidan av revet biter en blänkare på drygt 50 cm bestämt tag i Fluffräkan och låter sig ledas in i håven efter en stunds trilskande.  Härligt silverblank och med en kritvit svällande buk är den en riktig skönhet att beskåda!

Ytterligare en fisk bjuder revet på en undermåttig blänkare och dessutom ett rejält hugg innan huggsexan klingar av.

Dagen har också börjat klinga av och dessutom har det börjat mulna på och det känns som det är dags att avsluta den härliga eftermiddagen på sydkusten.

2–0 till dobben men det krävs nog att Rikard glömmer flugorna hemma åtminstone en gång till innan han är helt övertygad...!

/ Johan H

 

[upp] © 2006 Lustfiskarna