upp

          

16 september 2005: Höstfiske i Mörrum               

                       [föregående]  

       

 

Den långdragna sommaren har inte precis gagnat höstfisket i Mörrum men nu tycks det som att hösten äntligen (!) är på väg med lite svalare väder, vilket bör innebära att fisket snart kommer igång på allvar, förhoppningsvis redan idag! Ett telefonsamtal till laxakvariet ger beskedet att  norra- och södra sträckan inte är slutsåld, varför jag och Mikael bestämmer oss för att ge öringarna chansen ikväll. Några timmar och en ankomstmiddag senare på Laxkrogens paviljong vid pool 17, står jag och läser på fångstjournalen att Vittskövle fått släppa ifrån sig säsongens andra höstöring samt en lax. Pool 30 bidrar också till statistiken med en lax. Fiskekorten hämtas fisket kan börja!

 

Mikael avslutar sin fiskedag framåt halv tio men jag dröjer mig kvar ytterligare en stund innan jag återvänder till pool 17. Där får jag sällskap av en kattunge som efter en stunds prasslande i slänten vid ån träder fram ur mörkret. Nyfikenheten övervinner snart den inledande skyggheten och snart följer den varje steg jag tar, mer och mer närgånget. Jag inser ganska snart att kattklor och andasvadare inte är den bästa av kombinationer varför jag snabbt sätter mig i säkerhet ett par steg ut i ån. Manövern bemöts av ett missnöjt jamande som bara dämpas något då jag tar ett steg tillbaka in mot kanten och då åter kommer inom räckhåll, fast nu helt på mina egna villkor. Katten låter sig nöjt klias bakom örat medan flugan sveper över den mörka poolen, i kast efter kast.

 

Då jag stryker tätt förbi stensättningen en bit ner i poolen ser den sin chans och hoppar utan minsta tvekan upp på min vänstra axel och börjar spinna nöjt i samma ögonblick som den sätter klorna i min fleecejacka! Det går inte ha en katt på axeln när man fiskar tänker jag och lämpar av fripassageraren som därefter än mer missnöjt följer mitt vidare fiske neröver poolen. Kattens hoppande på strandstenarna gör mig lite orolig för att den ska råka trassla in sig i linan och då kanske få sig en högst oönskad flygtur ut över ån! Farhågorna får mig att minnas den gamla härliga serien Flueflipp i Flugfiske i Norden, där vid ett tillfälle en dagsslumrande uggla plötsligt övergick till att agera torrfluga modell större då en flugfiskare råkar sno tafsen runt halsen på den i ett bakkast, vilket får de häpnande medfiskarna att utbrista: "– Såg du torrfluga!? Här må det vara storfisk!" 

 

 

Då fisket avslutas 00.00 konstaterar jag att katten fortfarande är torr om tassarna men även att det dessvärre inte blir någon öring i bagaget denna afton. Katten är dock mer än villig att ta öringens planerade plats i bilen men denna gången låter jag mig inte bevekas! Efter viss övertalan och förklarande att det är högst olämpligt att hoppa in i okända personers bilar hursomhelst (!), finner den sig i sitt öde och nöjer sig med att bli sittandes som åskådare då jag rullar iväg i natten. Färden går mot föräldrahemmet i Olofström där några timmars vila väntar innan det är dags för en runda golf senare idag.

/Johan H

       
   

 

 

[upp]

© 2005 Lustfiskarna